Recension - Bio

Unge Miguel drömmer om att bli en mariachi, att få spela gitarr och skapa härlig musik för alla. Men i hans familj är musik strängt förbjudet, och planen är att han ska följa sina förfäders fotspår och tillverka skor.

Men äkta passion går inte att stoppa, och under Dia de Muertos (de dödas dag) bestämmer han sig för att trotsa familjens regler och ställa upp i den stora talangjakten på torget. Men då hans egen gitarr slagits sönder av hans farmor, tvingas han leta efter en annan. Den han hittar är dock inte så lättillgänglig, då den hänger i en krypta tillhörande Ernesto de la Cruz – en mycket berömd musiker och skådespelare, tillika Miguels största idol.

Han tar sig in i kryptan och lånar gitarren, men någonting händer. När han kommer ut verkar det plötsligt som att ingen ser honom, förutom… de döda. Miguel har nu gått över till de dödsriket och försöker där få hjälp av sina döda släktingar att komma tillbaka. De har dock ett villkor – han måste för alltid ge upp musiken. Miguel vägrar att gå med på det och försöker istället leta upp sin farmors morfar, i förhoppningen att han som själv var musiker kan hjälpa Miguel tillbaka utan att ställa samma villkor. Miguel har dock bara till gryningen på sig innan han blir fast i dödsriket för alltid…

Wow. Pixars senaste film ”Coco” är fantastisk. Enormt vacker att se på (färgerna. Färgerna!) och minst lika vacker att uppleva. En historia som passar de äldre lika bra som de yngre, kanske till och med bättre. En historia om kärlek, om familjen och om musik. En historia som åtminstone fick mina ögon att fuktas vid flera tillfällen.

Det enda jag hade sett om filmen i förväg var den sekvens som visades i ”Kalle Ankas julafton”. Den var tagen från de allra första minuterna i filmen, och jag var inte det allra minsta beredd på vilken riktning filmen skulle ta. Vilken härlig överraskning! Det har gått ett par dagar nu, men filmen hänger sig kvar i mitt sinne, vilket jag med glädje låter den göra.

Betyget är en väldigt stark fyra, och jag misstänker att det skulle kunna höjas till en femma när jag får se den med originalspråk.

Rekommenderas varmt!

Fredrik Liljegren, chefredaktör