Recension - Blu-ray/DVD

När tant Lucys 100-årsdag närmar sig vill Paddington väldigt gärna hitta en alldeles speciell present. Det var trots allt hon som tog hand om honom som liten och som uppfostrade honom till den artige björn han nu är. I herr Grubers antikvariat hittar han en fantastisk popup-bok om London, och blir överförtjust. Den är dock i det dyraste laget, men Paddington har bestämt sig, den boken ska tant Lucy få. Fast beslutsam om att skaffa tillräckligt med pengar för att kunna köpa den börjar han putsa fönster mot betalning och efter en lite skakig start är han snart en mästerlig fönsterputsare.

Men det är fler som är ute efter boken, och när Paddington en sen kväll står vid herr Grubers skyltfönster och suktar efter den blir han vittne till ett inbrott, där tjuven stjäl boken mitt framför ögonen på honom. Han beger sig ut på en modig jakt efter skurken, men det hela slutar med att han själv blir fängslad för brottet.

Hur ska en liten snäll björn klara sig i fängelse alldeles själv? Jodå, bättre än väntat. Medan familjen Brown försöker hitta bevis för att Paddington är oskyldig blir han själv kompis med fängelsets tuffaste hårding tillika kock, Knuckles. Men tant Lucys födelsedag närmar sig med stormsteg och innan dess måste han både lyckas bli frikänd, hitta den riktiga skurken och köpa den vackra boken. Hur ska det gå?

Jag blev stormförtjust i den första filmen om Paddington när den hade premiär 2014, och såg väldigt mycket fram emot denna uppföljare. Det är ju alltid en risk att ha höga förväntningar på en uppföljare, men i det här fallet behövde jag inte vara orolig. ”Paddington 2” är en underbar film, varm, mysig och riktigt rolig. Ben Whishaw (Q i Daniel Craigs Bondfilmer) är perfekt som den marmeladälskande björnen och han omges av fina skådespelare. Herr och fru Brown spelas återigen av Sally Hawkins och Hugh Bonneville, herr Gruber spelas av Jim Broadbent och den ruskige Knuckles porträtteras fenomenalt av Brendan Gleeson. Vi får dessutom även stifta bekantskap med Hugh Grant, i en av dennes kanske bästa roller någonsin.

Filmen är dessutom riktigt snygg att titta på. Härliga färger överlag, men det finns ett parti i filmen där Paddington drömmer om att få springa runt i popupboken om London tillsammans med sin tant Lucy. Denna sekvens är riktigt läcker, och påminner starkt om den gamla TV-serien om Paddington från sent 70-tal som jag växte upp med.

Jag är den första att erkänna att mitt förhållande till björnen Paddington är starkt färgad av nostalgi och barndomsminnen, men faktum kvarstår att ”Paddington 2” är en underbar familjefilm. Rekommenderas å det varmaste!

Fredrik Liljegren, chefredaktör