Red Sparrow

  • Svensk titel: Red Sparrow
  • Originaltitel: Red Sparrow
  • Speltid (min): 140
  • Release (Bio): 2018-03-02
  • Release (Blu-ray/DVD): 2018-07-16
  • Tagline: Seduce. Deceive. Repeat.
  • IMDb: Red Sparrow

Recension - Blu-ray/DVD

Efter att den så lovande balettkarriären på en sekund slagits i spillror vet inte Dominika Egorova vad hon ska ta sig till. Lägenheten där hon och hennes mamma bor har hon fått genom Bolsjojteatern, men hur länge får hon ha kvar den nu? Eller de läkare som hennes mamma behöver, även de betalas av teatern.

Farbrodern, en myndighetsperson som inte direkt kan kallas för ”en fin kille”, kommer med ett jobberbjudande som Dominika egentligen inte är intresserad av, men som hon i ren desperation går med på. Snart är hon fast i ett ryskt spionprogram kallat ”Sparrows”, där unga kvinnor och män utbildas till spioner som med lätthet kan använda sin kropp i sina uppdrag. Eller ”horskola”, som Dominika själv kallar det.

Samtidigt försöker CIA-agenten Nash få tag på sin ryska kontakt, som efter ett ingripande av polis i Gorkijparken gått under jorden. Kan Nash ta hjälp av Dominika för att få tag på honom? Och kan Dominika ta hjälp av Nash för att komma ifrån Sparrows? Intrigerna är många…

”Red Sparrow” bygger på en roman av före detta CIA-agenten Jason Matthews. Jag har inte själv läst den, men den gjorde riktigt bra ifrån sig och Matthews fick kontrakt på fler böcker samtidigt som han sålde filmrättigheterna till denna.

Huvudrollen spelas av Jennifer Lawrence, som jag gillar starkt. Men jag undrar om hon verkligen var det bästa valet av skådespelerska för den här filmen. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad, men det är något som saknas i hennes tolkning av Dominika Egorova. Hon får bra support av fina skådespelare som Ciaran Hinds, Jeremy Irons, Charlotte Rampling, Matthias Schoenaerts och Joel Edgerton.

”Red Sparrow” är snygg att se på, och det långsamma tempot gör att den påminner om spionfilmer från förr. Men varför, VARFÖR, envisas Hollywood med att låta ryska karaktärer prata engelska med taskig rysk brytning istället för att låta dem prata ryska och texta dialogen istället? Denna uråldriga metod ger alldeles för mycket ”Allo’ Allo’”-vibbar.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer