Rampage
- Svensk titel: Rampage
- Originaltitel: Rampage
- Speltid (min): 108
- Release (Bio): 2018-04-13
- Release (Blu-ray/DVD): 2018-08-20
- Tagline: Big meets bigger
- IMDb: Rampage
Recension - Blu-ray/DVD
På en rymdstation har ett fruktansvärt experiment gått fel, och allting går åt helvete. Stationen sprängs i småbitar, och små projektiler med läskigt innehåll slungas mot jorden.
En av dessa projektiler landar i ett djurreservat i San Diego, där albinogorillan George hittar den. När han nyfiket petar på den frigörs en mystisk gas över honom. Dagen efter kallas hans skötare Davis till reservatet, den vanligtvis så fridfulle George har rymt från sitt hägn och tagit sig in till grizzlybjörnarna. Dessutom har han växt en halvmeter över natten…
Davis försöker ta reda på vad som har hänt, och blir snart uppsökt av en kvinnlig forskare som påstår sig ligga bakom det ämne som George utsatts för, och även att hon kan hjälpa honom. George fortsätter dock att växa, blir allt mer aggressiv och rymmer.
Nu måste Davis skynda sig för att rädda sin vän, men han är inte den ende som är på jakt efter honom. Inte heller George är ensam…
”Rampage” bygger löst på ett arkadspel från mitten av 80-talet, där man fick välja att spela som gigantisk apa, varg eller ödla och slå sönder så många skyskrapor som möjligt samtidigt som man skulle undvika militären. Den premissen utgör till viss del filmens final, och det funkar bättre än vad det låter.
Missförstå mig inte nu, ”Rampage” är en otroligt korkad film. Skitdum. Stundtals riktigt pubertal. Men den vet också om det, och försöker inte heller göra annat än att underhålla under 108 minuter, vilket den också lyckas med. För om man bara låter hjärnan vila lite och låter sig ryckas med i denna popcornrulle så har man riktigt roligt. Djurskötaren Davis spelas av Dwayne ”The Rock” Johnson som inte verkar kunna göra något fel nu för tiden. Han får fint sällskap av Naomie Harris (Moneypenny i Daniel Craigs Bondfilmer) som forskaren, och av härlige Jeffrey Dean Morgan som skön myndighetsagent. Vi får också se Malin Åkerman som ondsint affärskvinna, men tyvärr är hon det absolut svagaste kortet i filmen.
Fånigt och roligt. Dumt och underhållande. En riktigt stabil trea blir det i betyg, hade vi pysslat med halvpoängare hade en sådan tillkommit också.
Fredrik Liljegren, chefredaktör
Kommentarer