Annihilation

  • Svensk titel: Annihilation
  • Originaltitel: Annihilation
  • Speltid (min): 115
  • Release (Blu-ray/DVD): 2019-04-08
  • Release (Streaming): 2018-03-12 (Netflix)
  • Tagline: Fear what's inside.
  • IMDb: Annihilation

Recension - Blu-ray/DVD

Biologen, läraren och före detta yrkessoldaten Lena är lite ledsen. Hennes make Kane, även han yrkessoldat, har varit borta i ett år och misstänks ha dödats under ett hemligt uppdrag. Så när han plötsligt står framför henne i deras hem blir hon både chockad och lyckligt.

Men något är fel. Kane är allvarligt sjuk. Under en brådskande ambulansfärd prejas de av vägen av vad som verkar vara någon hemlig myndighet, som för de båda till en hemlig bas. Där får Lena veta att Kane och hans team hade ett uppdrag att ta sig in i ”The Shimmer”, ett område som täcks av ett skimmer av oförklarligt ursprung. Flera team har skickats in där tidigare, men ingen har kommit tillbaka därifrån. Förutom Kane.

Ett nytt team, bestående av forskare, planerar att ta sig in i ”The Shimmer” för ett nytt uppdrag och Lena ser till att få göra dem sällskap. Hennes bakgrund som biolog och soldat lämpar sig utmärkt och hon blir antagen.

Väl inne i ”The Shimmer” möts de av något fantastiskt och skrämmande. Något har påverkat floran och faunan i området och orsakat mutationer. Men vad är detta något?

”Annihilation” hade premiär på Netflix i mars 2018 och släpps nu alltså på fysiskt format. Trots allt snack som gick om filmen vid streamingpremiären tog jag mig aldrig för att se den, inte förrän nu. Det är verkligen en speciell film, väldigt vacker och visuellt tilltalande men samtidigt mycket intellektuell och långsam i tempot. Tro mig, det är inte den ultimata filmen att dra igång en fredagskväll när man är lite trött efter en veckas hårt arbete. Jag somnade i soffan och fick helt enkelt se om slutet dagen efter. Det ska man dock inte beskylla filmen för, men det är nog bra att vara medveten om att detta inte är någon actionspäckad film utan snarare en film som uppmanar till djupare funderingar. Det gäller att vara uppmärksam för att hänga med.

Det finns mycket med filmen jag verkligen gillar. Grundidén och konceptet är lovande, soundtracket är hypnotiserande och den är praktfullt färgsprakande. Natalie Portman är mycket bra som Lena, och Oscar Isaac är perfekt nedtonad som Kane. Men det är någonting, som jag inte riktigt kan sätta mitt finger på, som gör att den inte når hela vägen fram hos mig.

Vem vet, jag kanske inte är tillräckligt smart för filmen helt enkelt.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer