Recension - Blu-ray/DVD

På dagarna är hon Joanna Crane, ambitiös och proper designer på ett stort modeföretag. Jobbar mycket och håller sig mest för sig själv. På nätterna är hon China Blue, prostituerad på gatan med en talang för att spela upp vilken fantasi som hennes kunder kan tänkas ha, om det så handlar om våldtäktsfantasier eller drömmar om skönhetsdrottningar. Ingen känner till det dubbelliv som Joanna/China Blue lever. Inte än iaf...

Bobby har lite lite kärvt just nu. Affärerna går halvbra och förhållandet med frugan är minst sagt kallt. När han blir erbjuden ett extraknäck i form av övervakning nappar han direkt. Uppdraget kommer från Joannas chef, som misstänker att hon ligger bakom de stölder av klädesdesigner företaget utsatts för. Bobby följer efter Joanna och blir förstås väldigt förvånad över hennes nattliga eskapader. Han bestämmer sig dock för att inte berätta för hennes chef om dessa, speciellt då det ändå visar sig att Joanna är oskyldig till stölderna. Bobby kan inte släppa sin fascination för Joanna utan fortsätter följa efter henne och söker snart kontakt.

Samtidigt har China Blue ett annat ”fan” efter sig. Den galne predikanten Shayne har en mission i livet, att rädda China Blue från sitt syndiga leverne alternativt att knulla henne till döds. Vilket som egentligen, det är tydligen inte så noga. Shayne följer varje steg hon tar och det är bara frågan när han ska slå till...

”China Blue” är en utomordentligt välspelad film i regi av den allt som oftast provocerande Ken Russell. I huvudrollen som Joanna/China Blue ser vi en lysande Kathleen Turner som verkligen spelar ut sin sexighet till fullo. Bobby spelas hyggligt av John Laughlin och hans fru av Annie Potts (”Ghostbusters”). Turner i all ära, absolut bäst är ändå Anthony Perkins (”Psycho”) som den rabiate Shayne. Han är hundraprocentigt övertygande och det är inte utan att jag blir aningen rädd i soffan när han får sina utbrott. Magnifikt!

Filmen är snyggt fotad, har ett skönt soundtrack (inspirerat av Dvorak) av Rick Wakeman från Yes och har åldrats mycket väl, om man kan bortse från de brutala hår- och modetrender som rådde under 80-talet. Den är fortfarande spännande, men kanske inte så utmanande som när den först hade premiär. Hur som helst är det en film jag rekommenderar.

Fredrik Liljegren, chefredaktör