Pelle Svanslös i Amerikatt

  • Speltid (min): 74
  • Release (Blu-ray/DVD): 2014-04-16
  • Tagline: Ett s(v)anslöst roligt äventyr!

Recension - Blu-ray/DVD

Gösta Knutssons berättelser om Pelle Svanlös behöver ingen närmare presentation, jag förutsätter att alla har introducerats till denna kisse på ett eller annat sätt; må det vara de gamla böcker eller julkalender med Björn Kjellman. Kanske var det någon av de animerade långfilmerna om Pelle och hans vänner som var er inkörsport?

Hur som helst, 1985 hade den andra långfilmen, ”Pelle Svanslös i Amerikatt” premiär, efter inte mindre än tre års produktion. Pelle har precis tagit en fil katt från Uppsala Universitet när filmen börjar men hinner knappt fira med sin nya vita studentmössa innan den elake Måns börjar jävlas med honom igen. Pelle blir dock peppad av flickvännen Maja Gräddnos, och efter ett oväntat besök av sin amerikanske kusin Pelle Swanson bestämmer sig vår svanslöse hjälte att resa till Amerika för ett äventyr som heter duga.

OK, så här är det. Jag såg filmen tillsammans med mina döttrar, som är snart sex respektive 3½ år gamla. De tyckte att filmen var jättebra, och jättespännande, och det måste man ju se som positivt. Som vuxen var det inte en riktigt lika positiv upplevelse, inte för mig åtminstone. Jag gillar verkligen inte den här animeringsstilen, har väldigt svårt att ta till mig den över huvud taget.

Röstcastingen var däremot lite intressant. Pelle själv ges en röst av Erik Lindgren, som antagligen mest är känd som Rasmus i ”Rasmus på luffen” och inte mycket annat. Den amerikanske kusinen spelas med en fantastiskt överdriven brytning av Stellan Skarsgård, Ewa Fröling gör Maja Gräddnos och Måns… Måns… denna fantastiskt elaka katt spelas magnifikt av ingen annan än Ernst-Hugo Järegård, på ett sätt som bara Ernst-Hugo kunde. Fantastiskt!

Fortfarande är det svårt för mig att sätta ett betyg på filmen. Jag vill helst inte se den igen, men med tanke på att ungarna, som faktiskt tillhör den rätta målgruppen, gillade den så pass mycket kan det nog bli svårt att undvika den. Samtidigt var det en fröjd att höra Ernst-Hugo igen, denna så djupt saknade skådespelare. Det får bli en väldigt, VÄLDIGT, diplomatisk trea till slut.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer