Recension - Blu-ray/DVD

Wonder Boys drog en del publik i min TV-soffa. Däribland kunde man skönja min kära sambo, hennes bror, hans fru och alla ungar som fanns i huset.

Ungarna försvann snabbt, för filmen var tråkig. Min sambo somnade. Hennes bror gick ut för att hugga ved och hans fru satt kvar, men hon skruvade sig besvärad. Inget illa om nämnda personers smak, men jag undrar om vi tittade på samma film???

Jag erkänner mig imponerad av vad jag såg. Inte nog med att Michael Douglas visar en gång för alla, att han är en stor skådespelare som kan genomföra vilken roll som helst. Han bevisar också att han utvecklas alltmer till att bli ett med sin roll. Något som han inte alltid har lyckats med. Lika bra är Robert Downey Jr som en minst sagt udda bokförläggare med smak för såväl pojkar som män som transsexuella. Tobey Maguire spelar en rätt märklig student och trots att jag personligen har litet svårt för herr Tobey, så övertygar även han i sin roll. Om man pratar om Oscar, så är det märkligt att herrarna Douglas och Downey Jr inte blev nominerade. Nästan skandal. Dock kammade filmen hem en guldgubbe i kategorin musik; Bob Dylan fick en för en bra sång!

Filmen handlar kort och gott om att skriva en roman… och det går inget vidare. Förläggaren pressar, marijuanan fördimmar, en död hund skapar problem, en gravid kvinna skapar ännu mera problem, Marilyn Monroes jacka stjäls, lögner och märkligheter avlöser varandra. Filmen har komiska egenskaper som i Farrelly brödernas hand skulle ha blivit en sanslös slapstickkomedi, men har i Curtis Hansons regi reducerats till en komisk film i maklig takt. Reducerats och reducerats, den har blivit en finstämd komisk uppvisning i smart manus och fint skådespeleri.

Regissören Hanson behandlar ämnet varsamt. Han tillåter sig inte att dra till med överdriven komik och inte visar han heller kontroversiell humor trots att det nog finns material för både ett och annat. Han behåller filmen på en sedlig nivå och trots ett extensivt användande av marijuana, så spårar filmen aldrig ut i slisk och slusk.

Ljud och bild är av hög kvalité och bonusmaterialet är, om inte bra, så i alla fall tillfredställande. Finns det något i filmen som är riktigt dåligt? Nej! Men det finns element som kunde ha utvecklats något. Den är, trots dess fina egenskaper, ”endast” en ganska sedvanlig komedi. Den vågar inte ta steget ut och bli en helt annorlunda upplevelse. Men jag kan förstå det, för då skulle den inte vara en kommersiell produkt och det är den trots allt. Med denna önskan om att filmen skulle ha blivit lite mindre ordinär, ger jag den i alla fall mina varmaste sympatier och rekommenderar den till alla seriösa filmälskare.

© Janne Ahlgren

Jan Ahlgren