Recension - Blu-ray/DVD

I de flesta svenska medier har ”Unbreakable” redan dömts ut som en tråkig, högdragen sak. I Usa har den behandlats bättre av kritiker och är dessutom faktiskt en stor publiksucce. Det sägs ofta att vi, likt engelskmännen, har en stor portion ironi. Till skillnad från amerikanarna. Och det är så jävla enkelt att avfärda den här filmen, att ironisera över den och göra sig lustig och undra var humorn har tagit vägen.

”Unbreakable” är unik för den passar inte in i vårt vanliga mönster. Ja, den är ibland storslagen och ofta totalt allvarlig med nästan inga upplättande skämt på lager. Och ja, den är långsam och ofta lågmäld. Och med en ironisk, otålig publik vid bioportarna förstår du ju hur det kan gå…

Storyn känner ni nog alla redan till men i en mening – helst vill jag inte avslöja nånting – handlar det om hur David Dunn är den enda överlevande i en stor tågolycka och hur han sedan försöker hitta en förklaring med hjälp av den mystiske Elijah.

På ett sätt är den ännu bättre än ”Sjätte Sinnet” för den är helt uppfylld av Shyamalans alldeles speciella nedtonade, lätt depressivt regniga och aningen nackhårsresande känsla. Vägen som berättelsen i den här filmen färdas nerför är dock inte lika rak och fin som i stjärnskottets debut. Det finns definitivt mer svackor och gupp här.

Willis har hängt på för ännu ett varv och underspelar sin roll utmärkt. Jackson är ny på banan men spelar kanske bättre än någonsin förut. Alla filmrutor är utsökt och ibland märkligt, ibland mäktigt ihopsatta. Musiken är hejdlöst gripande & melankolisk.

Jag tänkte säga att den är udda men ordet är nog UNIK. Som ”Magnolia” antar den emellanåt en enormt fet form och kan analyseras länge och kommer hänga kvar i minnen långt efter det fina slutet. Den kommer också dissas hårt av de dära sabla ironikerna. Men kan du koppla bort ironin för två timmar och saaaakta ner finns det fantastiska, underbara saker att upptäcka i den här filmen.
Aningen ojämn, bländande vacker, tragisk, hjärteskärande och fascinerande som fan. Inte kvalitetsmässigt årets bästa film men min absoluta favorit just idag. Bäst har aldrig haft något att göra med hur mycket man älskar nånting.

Och jag är ledsen att jag inte kan analysera mera för då berättar jag helt enkelt för mycket om filmen innehåll.

Henrik Edberg