Recension - Blu-ray/DVD

För ett bra tag sen, långt innan de flesta av er som läser det här och jag var födda, satt två vänner, rivaler och viktiga punkter i jordens drömmande om något annat och skrev, drömde och skrev lite till. De drömde för det mesta om framtiden. Isaac Asimov genom robotar, Arthur C. Clarke genom rymden. Och även om de inte hade rätt speciellt ofta så såg de ibland rätt genom decennierna och träffade dagens och morgondagens verklighet med blickar av luft, varma som solstrålar. Och det är en fin tanke; hur de satt på varma hotellrum, i trånga flygsäten och skapade delar av våra myter, verklighet och framtid med bara blyertspennor, skrivmaskiner, papper och drömmar.

1976 skrev Asimov ”the Bicentennial Man”, om en robot vars största önskan och livskraft är att bli människa. 1999 filmade Chris Columbus historien med Robin Williams som roboten som vill bli som du och jag.

Till en början heter han NDR-114, senare Andrew, och är en vanlig hushållsrobot i en inte allt för avlägsen framtid hos familjen Martin - som han alltid kommer att komma tillbaka till under sitt långa liv. De upptäcker snabbt hoppfulla frön av samma känslor som hos oss och ger honom utrymme och hjälp att utveckla dem.

De första en och en tio är oftast ljuvliga. Andrew lär sig bit för bit mer om mänskligheten, gömd bakom sitt robotskal. Men sen genomgår plåt-niklas en uppgradering där han rent utseendemässigt får helt mänskliga drag och ”blir” Robin Williams. Och det är ungefär där som manuset börja bete sig som roboten gjorde de första 10 minuterna av filmen. Klumpigt och förutsägbart.

Problemet kan vara att Asimov skrev på ett väldigt… subtilt sätt. Känslor anas bara och berättartempot är långsamt utan mycket händelser. Den första delen av filmen tassar försiktigt omkring inom de ramarna men sen börjar smörkranen börjar droppa mer och mer. Det tål inte Asimovs bräckliga berättarstil och blandningen påminner lite om kladdigt sockrig äggtoddy.

Det är synd att den sista delen av filmen flyter på den Hollywoodska kärleksflod som vi vid det här laget känner till varenda krök av. Det är synd att Columbus är feg och tar den säkra vägen. Vi har alla sprungit ned för den jävligt många gånger nu och vi vet att det inte finns mycket kul att se där. Det borde vara en synd att slaska till så här underbara och tankvärda historier.

Henrik Edberg

Andra recensioner