Recension - Blu-ray/DVD

Gott folk! Nu har Eders trogne anammat sig en alldeles ny referensskiva. Egentligen är denna mening det enda man behöver skriva om Men In Black, för det finns inte många aspekter här som jag kan… eller ens vill… klanka på. Men eftersom formen och idén med tämligen grundliga recensioner kräver sitt, så kommer här en analys.

Vi börjar med skådespeleriet. Will Smith är inte världens bästa skådespelare, låt oss erkänna detta. Han kommer dock att bli USA:s president om 20-30 år och i MIB spelar han just en sådan roll som passar honom som en handske i ansiktet. D.v.s. han spelar inte, han bara är Will Smith.
Tommy Lee Jones däremot visar upp komiska talanger med mycket små medel. Han är huggen ur en bit granit och agerar här enligt en bit granit. Men det är det som fungerar. Små medel, stort resultat.
Gamle Rip Torn visar en kall och fatalistisk sida av sig emedan Linda Fiorentino får behålla kläderna på och nöja sig med anspelningar. Pärlan är dock svinet Vincent D’Onofrio som i MIB spelar en utomjording i …hmmm… mänsklig skepnad. Nästan. Hur kul som helst.

Regin är signerad den ivrige Barry Sonnenfeld som gett oss även andra udda filmer såsom ”The Addams Family” och ”Get Shorty” och Wild Wild West”. Sonnenfeld är ingen skapare av högre filmkonst men har en naturlig talang för att förvandla seriefigurer till levande individer. Detta ofta med lyckat resultat.
Och visst är MIB baserat på en tecknad serie. Barry och Co har lyckat med att bibehålla serietidningstempot och på sina ställen ser man tydligt att bildvinklarna är starkt inspirerade av tidningsformatet. Manuset är, även det, en serietidningsepisod, men i MIB gör den sig all rätt och kan kallas för ett passande manus med fördelar mer än nackdelar.

Musiken är signerad den geniale Danny Elfman och nåt mera behöver jag inte yttra om den saken. Om jag inte vill, alltså. Och det vill jag. Musiken är skitbra och lyckas omfatta och omskriva den besynnerliga stämningen på ett finfint sätt. Både komiskt och spännande.

Produktionens mest framstående gäng är dock utan tvekan specialeffektsfolket. Man har skapat såväl sanslöst retro scenerier som hysteriskt roliga utomjordingar och andra pälsgubbar. Effekterna är väl genomförda och utan att vara ”The Absolute State-of-the-Art” så är de trovärdiga och i synnerhet roliga.

Filmen är producerad av Steven Spielberg och det garanterar i sig själv en viss klass… en högre klass. Och man kan än en gång förundras över hur en enkel historia kan bli en så komplett underhållningsfilm. Jag kan inte påminna mig om att någon i min umgängeskrets skulle ha tyckt illa om MIB.

Slutligen till klimax. För oss ägare av mellanklassens hemmabiosystem är MIB en själavårdande upplevelse. Bilden är balanserad och skarp och ljudet får honung att rinna ur öronhålorna. Detta är alltså en skiva som man kan använda som en referensDVD då man begrundar kategorin actionkomedi/specialleffektsfilm.

Just det, ja! DVD:n innehåller också en massa bonusmaterial som alla fantaster uppskattar. Det är ett gott tecken och ett välkommet tillägg. Hoppas fler producenter gör som man gjort här. Fyll skivan med hela dess kapacitet!

Jan Ahlgren