Recension - Blu-ray/DVD

Säger namnet William Castle dig någonting? Inte så konstigt trots hans digra produktion. Castle var en riktig skräpfilmskung som gjorde flera filmer om året från 1940 fram till 1970-talet. Hederliga b- och c-rullar inom olika genrer med titlar som The tingler, 13 frightened girls och Zotz! House on haunted hill (1958) är kanske den mest kända och hade dåvarande affischnamnet nummer 1 i huvudrollen – Vincent Price. 1999 gör man en nyinspelning och syftet kan man ju undra över, men det mest uppenbara är ju det nyvaknade intresset för skräckfilmer med övernaturliga teman.

Ondskans hus har en hel del gemensamt med Speed- regissören Jan de Bonts fiasko från förra året, The Haunting. Bägge baseras på böcker med snarlika namn, The house on haunted hill och The haunting of hill house. Båda filmerna har en story som i grunden är densamma; En grupp människor hamnar i ett mystiskt hus och råkar ut för både värdens och husets hemskheter. I Ondskans hus bjuder en nöjesparkchef in en grupp människor till ett f.d. mentalsjukhus, uppe på en klippa. Syftet är att till sin frus födelsedag ställa till med en annorlunda fest och skrämma livet ur henne. Men inbjudningslistan ändras av okänd och en annan grupp kommer istället. Price (nöjesparkchefen hade fått namnet efter Vincent Price) erbjuder de 1 miljon var om de stannar över natten och överlever. Men ingen, allra minst Price, har räknat med huset och dess hemska förflutna och hämndbegär. En gång för länge sedan, när det var ett aktivt mentalsjukhus med makabra metoder för att få sjuka patienter friska, gjorde patienterna uppror och dödade personalen. Alla gick under i en stor brand som ödelade hela stället. Geoffrey Rush (Shine, Shakespeare in love) spelar Price och hans fru gestaltas av ex-Bondbruden Famke Janssen. I övriga roller är det, förutom Peter Gallagher (Sex, lögner och videoband) och Chris Kattan (A night at Roxbury), en ensemble av nya, unga ansikten. Som Ali Larter (Final destination, Drive me crazy) Taye Diggs (Go) och Bridgette Wilson (Jag vet vad du gjorde förra sommaren).

Ondskans hus är klart mycket bättre än The Haunting, trots att den är en ojämn historia. Det jobbigaste i filmen är idiotsaker som man trodde man skulle slippa vid det här laget. "Vad vi än gör, så måste vi hålla ihop" är det någon som säger i filmen. Okej, men vad är det första de gör? Jo, de särar på sig och hamnar i läskiga gångar och korridorer, ropandes Hallo? Are you there? Och så vidare. Det är som om Scream-filmerna aldrig har hänt. Men helhetsmässigt så fungerar Ondskans hus. Den är gjord med glimten i ögat och äger den där speciella b-filmskänslan som är en medveten hyllning till originalet. Och både Janssen och Rush är ganska underbara i sina försök att kontrollera och lura varandra.

Finalen känns lite som ett antiklimax och det är inget ovanligt i denna typ av filmer. Tyvärr. Var detta det värsta de kunde komma på? Men gillar man skräckfilmer bör man inte missa Ondskans hus.

Göran Skoglund