En främlings ögon

  • Svensk titel: En främlings ögon
  • Originaltitel: Eyes of a stranger

Recension - Blu-ray/DVD

1981 kom en slasherfilm vid namn "En främlings ögon", tydligt inspirerad av Hitchcock's "Fönstret åt gården". En reporter, Jane, känner sig riktigt orolig då en mördare går lös i staden. Mördaren våldtar och dödar oskyldiga kvinnor efter att ha ringt läskiga telefonsamtal till dem. Då Jane en kväll parkerat bilen ser hon en av sina grannar uppföra sig konstigt. Han ser stressad ut samtidigt som han fläcker av sig en smutsig skjorta för att byta om till en ny och ren sådan. Var det blodfläckar hon såg på mannens skjorta? Är det han som dödat de oskyldiga kvinnorna? Jane tycker att polisen inte gör tillräckligt mycket för att lösa mordgåtan och bestämmer sig för att ta saken i egna händer...

Till skillnad från de flesta andra slasherfilmer så finns här två större kvinnliga roller. Den ena är Jane, reportern, och den andra är hennes blinda lillasyster (spelad av Jennifer Jason Leigh). Båda har åtminstone lite skinn på näsan vilket är positivt - de tänker inte kura ihop sig i något hörn i väntan på att någon ska komma och hjälpa dem. Till och med den blinda tjejen bjuder mördaren på vilt motstånd innan han får fatt på henne. Att Jane sedan är äckligt klämkäck är en annan femma.

Jennifer Jason Leigh gör alltså här en av sina första filmroller och hon är den som sticker ut mest. Förutom henne är det antingen halvkassa eller riktigt kassa skådisar som alla fumlar med den löjliga dialogen.

Det hela är väldigt förutsägbart. Ta till exempel det här med offrena (ett vanligt problem i den här typen av filmer): De är bara där för utfyllnads skull. Så fort de visas i bild förstår man vad som kommer att hända, vilket tar bort det mesta av spänningen. Dessa offer är korkade och totalt försvarslösa, och varför svarar de varje gång mördaren ringer? Däremot är just telefonsamtalen ganska kusliga. Mannen som ringer låter verkligen sjuk i huvudet. Stackars kvinnor som får höra sådant när de lyfter luren en mörk kväll då de både är ensamma och varse om att det springer en mördare lös i staden.

Förutom hans telefonsamtal så känns mördaren helt fel. Jag tänker inte avslöja för mycket, men enligt mig så passar han inte riktigt in - han är inte det minsta kuslig.

I sin helhet är filmen ganska seg med ett par tidigare redovisade plus i kanten. Slutfighten är godkänd, och filmen kan vara en smula intressant för Tom Savini-fans eftersom denne herre hjälpt till med makeup-effekterna.

Jörgen Hansson

Kommentarer