Recension - Blu-ray/DVD

Det börjar som vilken 50-tals scifi som helst; det unga kärlekskranka paret har ”parkerat” vid stadens officiella hångelplats när de helt plötsligt ser något på himlen. Var det en meterorit? Vi måste se efter! And the terror begins...

Den här gången är det Mike och Debbie som får avbryta sin herdestund och bege sig till den misstänkta nedslagsplatsen. Men istället för den väntade kratern upptäcker de ett stort cirkustält, mitt ute i skogen! De bestämmer sig för att ta sig en närmare titt och de upptäcker då att det inte alls är ett tält, utan ett flygande tefat! Dess passagerare, mordiska clowner från yttre rymden, blir snart varse om Mike och Debbies närvaro och börjar jaga dem med sina otäcka popcornpistoler...

Väl inne i stan försöker de varna polisen, men tas av någon outgrundlig anledning inte på allvar. Det är inte förrän mördarclowner börjar härja fritt inne i stan som polisen inser att något måste göras, men då kan det vara för sent...

”Killer Klowns from Outer Space” är en skön pastisch/hommage till framförallt 50-talets alla scifi-rullar. Bakom filmen står bröderna Chiodo, vanligtvis sysselsatta som effektmakare men för en gångs skull aktiva som regissörer. Resultatet är en ohämmad scifiskräckiskomedi med enorm kultstatus.

Det är i mångt och mycket en billig film, men bröderna Chiodo har lyckats få varenda krona att synas på duken. Budgeten låg runt ynka två miljoner dollar, vilket är väldigt lite i filmsammanhang.

Skådespelarna är mer eller mindre okända, men ett namn sticker ut lite mer än de andra. Det är John Vernon, som spelar den minst sagt skeptiske äldre polisen. Vernon är en veteran och har gjort allt från ”Dirty Harry” till ”Herbie”. Hans yngre kollega verkade också bekant, men det var inte förrän jag kollade upp honom på IMDb som poletten föll ner. Han spelas av John Allen Nelson, känd från TV-serie som ”Baywatch”, ”24”, ”Knight Rider” (den nya serien) och ”Grey's Anatomy”, för att nämna några.

”Killer Klowns from Outer Space” tillhör kategorin filmer som är roligare än bra. För det råder ingen tvekan om att filmen har många brister, men vad är egentligen värre? En dålig film som är rolig, eller en bra film som är tråkig? No-brainer, om ni frågar mig.

Fredrik Liljegren, chefredaktör