Recension - Blu-ray/DVD
I Tyskland i slutet av andra världskriget tillfångatas unge löjtnanten Hart (Colin Farrell) av tyskarna och placeras i ett läger för krigsfångar. På krigets skuggsida utkämpas här en maktkamp mellan den amerikanske fången, överste McNamara (Bruce Willis) och chefen för fånglägret, major Visser. Det är den inledande premissen i Gregory Hoblits film 'Hart's War'.
För en krigsfilmsentusiast skulle faktiskt ovanstående räcka gott och väl med det obligatoriska flyktförsöket som oundvikligt klimax i samma anda som 'Den stora flykten' eller 'Stalag 17'. I 'Hart's War' kompliceras dock handlingen ytterligare när två färgade, amerikanska flygare en dag placeras i fånglägret. Plötsligt börjar rasism, motsättningar och misstankar härja bland de amerikanska soldaterna och en natt kulminerar detta i morden på en av de färgade piloterna samt en vit sergeant. Den kvarvarande svarta piloten, löjtnant Scott, anklagas för mordet på den vita sergeanten och överraskande nog går major Visser med på att låta amerikanerna, med Bruce Willis i spetsen, låta den färgade pilotens skuld eller oskuld avgöras i en krigsdomstol inne i fånglägret. Som sin försvarare får löjtnant Scott den unge idealisten och nykomlingen Hart som nyligen avslutat sina advokatstudier vid Harvard. Som rättegångens ordförande utses följdaktligen Bruce Willis som också har ett förflutet på Harvard.
I detta läge byter filmen skepnad och frågan som ställs är givetvis om sergeant Scott är den skyldige eller inte. Samtidigt pågår ett ställningskrig mellan den plikttrogne översten som fortfarande, till varje pris, har ett krig att utkämpa och den frispråkige, unge Hart som inte skyr några medel för att blottlägga sanningen - ty allt är inte vad det verkar vara...
'Hart's War' är en underhållande film. Den är stämningsfull och framförallt miljön med taggtråd, snö, barrskog och strålkastarljus från vakttornen gör att det är en fröjd att sitta framför bioduken just på grund av nämnda anledningar. Tyvärr lever varken handlingen eller skådespeleriet upp till samma nivå. Nya stjärnskottet Colin Farrell som spås en lysande framtid gör ingen dålig insats men hans roll som filmens symbol för det oskuldsfulla uppvaknandet känns alldeles för förutsägbar och träig. Bruce Willis är som vanligt ganska torr i en roll som han gjort hundra gånger, inte minst i 'Armageddon' och 'The Siege'; tyst, hård, envis, pliktrogen och målmedveten. Det ska dock sägas att dessa båda karaktärer passar bra i denna film - speciellt i slutet som är ett crescendo av klichéer och som avslutas med det mest amerikanska av alla filmslut: att offra sig för 'the cause'.
Men innan det oundvikliga slutet så ska sägas att filmen faktiskt bjuder på en del fallgropar och relativt oförutsägbara intriger - men det räcker inte ända fram. Det blir till sist en sentimental smörja som bäst beskrivs med paradoxen som bara filmälskare kan förstå - 'underhållande men inte bra'.
Kommentarer