Recension - Blu-ray/DVD

Om någon till äventyrs skulle tro eller fruktar att detta är ytterligare en i raden av filmer om den röda planeten Mars, så kan jag lugna
vederbörande - Proof of life är ingen science- fiction, det är i högsta grad en jordnära historia. En kidnappningsthriller med actioninslag och romantik. Men framförallt är det en film med Russell Crowe och det är den nye superstjärnans film från start till mål. Meg Ryan, vem är det? Efter Gladiator har denna australiensare åkt gräddfilen rätt upp i högsta
divisionen och kan nu, likt sin landsman och kollega Mel Gibson, välja och vraka bland filmerbjudanden. Det är lite synd att bråket mellan regissören och Crowe (som ju handlade om att kärleksaffären mellan Crowe och Ryan var
orsaken till att filmen floppade i staterna) ska överskugga detta actiondrama, för trots att den inte är jättebra, så är den tillräckligt
bra och spännande för att falla i glömska.

Crowe är en f.d. militär som nu jobbar som förhandlare åt ett företag som specialiserat sig i att hjälpa människor som tagits som gisslan i olika länder där politiska oroligheter tillhör vardagen. Så när Meg Ryans man (David Morse) bygger en damm åt ett företag i Latin- Amerika och blir kidnappad av ELT, en f.d. befrielseorganisation som gått över till
kidnappningar och knark, kopplas Crowe in. Men eftersom Morse har fått sparken och det nya företaget som tagit över inte är intresserade av
varken honom eller någon damm, minskas intresset för honom och Crowe måste flyga hem igen. En lokal förhandlare kliver fram, men när han är i färd med att blåsa Meg Ryan och systern till den kidnappade återkommer Crowes förhandlare och reder upp situationen. Han går med att att frilansa och hjälpa ut Ryans man eftersom ingen annan vill göra det. Nu gäller det att
övertyga kidnapparna om att deras man inte är värd de pengarna som de begär, men tiden är knapp. Ett krig är på väg.

Det bästa med Proof of life är scenerna med den tillfångatagna David Morse och hans kamp i terroristernas läger, där även andra kidnappade finns. I den storyn har vi engagemang, spänning och realism och där finns också plantering till ett fritagande som man väntar på och får vänta på väldigt länge. Tyvärr. För det sämsta med filmen är dess längd och den växande romansen mellan förhandlaren Crowe och den förtvivlade frun Ryan.
Visserligen är det bra kemi mellan de två och en del scener innehåller tät drama och spänning, men i den linjen av filmen känns det lite segt och
tomt ibland. Filmens öppning lovar gott, men ju längre filmen lider desto mer kommer starten på skam och slutet blir lite av ett anti- klimax, även om det är ganska spännande och actionfyllt. Och vissa saker i filmen
försvinner tycker jag, som Crowes son, som han inte har haft någon bra kontakt med och han verkar lida av det, men ändå är hans jobb ännu
viktigare till slut. Och det faktum att han agerar frilans och går emot sina chefer i London hänger också lite i luften. Proof of life bygger
tydligen på en artikel som publicerades i Life, tror jag det var. Men det känns som om man byggt väldigt löst på den artikeln. Proof of life är inte i nivå med Hackfords två toppar på 90-talet, Dolores Claiborne och Djävulens advokat, men den är klart schysst och absolut sevärd. De två
Davidarna Morse och Caruso (David Carusos karriär gick ju inget vidare efter På spaning i New York, men han är riktigt bra) lyser upp duken och
Ryan, som jag i normala fall har lite svårt för (utom i roliga Hämnden är ljuv) är helt okey här. Hon är faktiskt en ganska bra skådis.

Men det är Russell Crowe som gör filmen, han är en modern Cary Grant eller Steve McQueen, en lone ranger med hjärtat på rätta stället och med mod,
ära och redbarhet i bagaget. En hjälte som är sårbar och sorgsen, men supertuff när det gäller. Strength and honor!

Göran Skoglund