Drakarnas rike

  • Svensk titel: Drakarnas rike
  • Originaltitel: Reign of fire
  • Release (Blu-ray/DVD): 2003-03-12

Recension - Blu-ray/DVD

Drakarnas rike är en helt okej film. Varken mer eller mindre. Det finns inte några stärre saker att störa sig på och det finns inte heller något att hurra över. Jo, en sak finns det - faktumet att detta är den bästa drakfilmen sedan aldrig. Bättre film på temat har nog inte gjorts (om det inte råkar vara en väldigt osedd film från någon skum italiensk sub-genre som fanns på sextiotalet).

Det hela börjar i nutid då Quinn (Bale), nere i Londons tunnelbanesyste, släpper lös en djävulens utsände (en drake alltså) som tar livet av hans mor och i stort sett även resten av världen. Tjugo år senare gömmer sig de få överlevandena i en enslig borg på den engelska landsbygden och man väntar på den tid då drakarna (de har förökat sig rätt friskt under årens lopp) ska vara så utsvultna att de dör. Men så en dag dyker ett gäng bepansrade amerikanska soldater upp med Denton Van Zan (McConaughey) i spetsen. Enligt amerikansk tradition tror han mer på att ge sig in i striden och döda de små... förlåt stora djävularna.

Trots att det låter lite otroligt så köper man det mesta i filmen. Det dyker upp lite saker som får en att vända sig i stolen. Mest repliker under första akten som är väldigt berättande eller exposition som fackfolket kallar det. Sedan faktumet att man i en nästan post-apokalyptisk värld inte verkar ha någon nöd på bensin (trots att drakarna bränt upp det mesta på planeten) kan få en att undra. Men att det skulle vara svårt att tro på Scorupco som helikopterpilot tillika världsledande (okej, konkurrensen är inte direkt knäckande i den verklighet de bor i) kemist skiter jag i. Hon platsar lika bra som Denise Richards gjorde i senaste Bond-filmen. Kritikerna klagande inte förr i världen på liknande logiska luckor så varför gör man det nu? Det är sådant som hör hemma i den här typen av film.

Drakarnas Rike är underhållande för stunden även om man kanske velat se mer av otygen (fast det är nog meningen). Karaktärsutveckligen är rätt obefintlig men skådespelarna gör det bra så länge de är övertygade om att stereotypen funkar. Så sitter du på en extra hundring så här i mitten av löneperioden så tycker jag att du kan gå och se Drakarnas Rike. Vill man se den senare så bör det nog bli på DVD med en anläggning som passar filmen.

Andreas Olofsson

Kommentarer