Recension - Blu-ray/DVD
Bill Paxtons regidebut, "Frailty", handlar om familjen Meeks, en man och hans två unga söner, som lever i en småstad i Texas under 60-talet där allt är frid och fröjd. Pappan, som spelas av Bill Paxton, upplever en natt en uppenbarelse av en himmelsk makt. Detta gudomliga meddelande visar sig vara en order som den utvalde måste utföra som ett led i kriget mellan gott och ont. Ty på jorden vandrar demoner förkläda till människor – och dessa måste förgöras en efter en enligt en lista som mottagits av en ängel. Plötsligt förändras livet för pappan och hans två söner bokstavligt talat över en natt.
Detta är i korta drag början på "Frailty". Historien berättas av Fenton Meeks (Matthew McConaughey) - den numera uppvuxne äldre sonen. Flera år efter det första mordet har mördaren blivit känd som "Guds Hand" i Texas. Plötsligt en dag vandrar Fenton in på det poliskontor där fallet "Guds Hand" hanteras och påstår att han vet vem mördaren är: "Min far".
Det är alltså genom återblickar Paxton har valt att berätta historien och likheten med upplägget i "De misstänkta" är slående i detta avseende. Genom dessa återblickar får vi ta del av viktiga episoder i familjens korståg mot ondskan samtidigt som Fenton med alla medel försöker få sin far och lillebror att inse vilken galenskap som drabbat dem. Hans försök är fruktlösa och en efter en blir listan på demoner allt kortare när familjen systematiskt, som Guds redskap, utför hans önskningar…tills pappan en dag ifrågasätter Fentons lojalitet.
Det är något speciellt med thrillers/rysare med religösa förtecken. I en uppdiktad historia får där övernaturliga fenomen en sorts märklig verklighetsförankring genom referenser till bibliska förutsägelser, symboler och händelser. Föregångare och personliga favoriter som effektivt använder dessa referenser är bland annat "Exorcisten" och "Omen". Stämningen och atmosfären i "Frailty" är det inget fel på och just återblickarna är härliga. Filmen präglas av bra skådespel överlag och framförallt av Powers Boothe och unge Jeremy Sumpter som spelar den unge Fenton Meeks. Bill Paxton är en av mina personliga favoriter och han är okay som pappan…men han är ingen Jack Nicholson i "The Shining". Yxan har de dock gemensamt. Det är också skönt att se att Paxton valt att röra detta ämne – modigt för en debutant!
Till filmens svagheter räknar jag den något enformiga repetitionen i berättandet där vi liksom får se samma sak flera gånger fast med olika offer. Vidare så har filmen någon sekvens som är riktigt otäck men "Frailty" är faktiskt lite av en besvikelse ur den synvinkeln – vart tog gåshuden vägen? Den största missen i mitt tycke är dock att Paxton valt att inte fördjupa sig något i själva uppenbarelserna eller deras betydelse. Pappans förändring efter uppenbarelsen känns inte trovärdig och borde givits större utrymme. Vi vet inte ens om han är religiös innan uppenbarelserna. Det är först när publiken tror eller anar storheten eller kraften hos denna himmelska existens, eller pappans övertygelse, som vi också kan ta dess budskap på större "allvar".
Fraitly är dock ett gediget arbete och det är en intressant debut av Paxton fast den når inte sin fulla potential. Efter den lysande trailern och det lovande manuset hade jag hoppats på mer. Slutet bör nämnas då det är bra. Jag ser fram emot din nästa film, Paxton!
Apropå slut med överraskningar – "twists". Nu för tiden börjar det bli lite tröttsamt med dessa evinnerliga "överraskningar" hela tiden. Det har blivit mer regel än undantag och nu brukar åtminstone jag allt som oftast, under filmers gång, försöka tänka ut vilket slut som vore det mest chockerande eller oväntade. Jag har nästan alltid fel – sluten är ännu mer galna och inte sällan ologiska. Skulle vara kul att höra vad Ni läsare tycker om denna trend samt vilka filmslut Ni tycker funkar bra eller dåligt i detta avseende!
Kommentarer