Recension - Blu-ray/DVD

Oftast när jag får hem en film för recension är det en kul känsla att stoppa in skivan i DVD-spelaren, luta sig tillbaka och inta den underhållning som påbjuds. Men ibland kommer det en film som snarare framkallar ångest och allt annat än förtjusning. Inte nödvändigtvis för att filmen är dålig, utan för att innehållet är så hemskt.

Nyligen fick jag hem den tyska filmen ”Christiane F – barnen från Bahnhof Zoo” och då slog ångesten till direkt. Jag har sett filmen vid två tillfällen tidigare; första gången i högstadiet (då en illa engelskdubbad version) och andra gången i gymnasiet. Vår tyskalärare ville att vi skulle se en tysk film men ratade mitt förslag, ”Das Boot”, med orden ”Den är för deprimerande, vi ser den här istället” och tog fram ”Christiane F” istället. Tjenare.

”Christiane F” bygger på boken med samma namn, en bok som i sin tur baseras på en rad intervjuer som tyska tidningen Stern gjorde med titelpersonen Christiane Felscherinow. Christiane började knarka som tolvåring och injicerade heroin vid 13 års ålder. Blott 14 år gammal var hon gravt drogberoende och prostituerade sig för att få pengar till knark. Tillsammans med många andra ungdomar i samma situation hängde de ofta vid dåvarande Västtysklands största järnvägsstation, Bahnhof Zoo.

Det är denna period av Christianes liv som filmen handlar om, och det är en dyster bild som målas upp. Det finns inte ett uns av drogromantik i filmen utan den visar upp varenda skitiga sida som finns och det är omöjligt att inte beröras av det. De första två gångerna jag såg filmen var det illa nog men idag, som förälder, blir jag ännu mer illa berörd. Blotta tanken på att något liknande skulle hända min dotter får mig att bli livrädd.

Den då endast 14-åriga Natja Brunckhorst spelar titelrollen i filmen och hon imponerar oerhört. Faktum är att samtliga ungdomar i filmen gör extremt bra ifrån sig och det känns hela tiden naturligt och trovärdigt. Det briljanta soundtracket är signerat David Bowie, som också medverkar som sig själv i filmen.

Filmen målar upp en mycket intensiv period av ett extremt fascinerande och tragiskt livsöde. Christiane Felscherinow blev senare drogfri och försökte sig på en musikkarriär, dock med ett inte helt lyckat resultat. Hon kan än idag försörja sig på intäkterna från boken och filmen, men tyvärr har hon vid flera tillfällen fått återfall och halkat ner i drogträsket. Senast 2008 tappade hon greppet igen och då togs hennes son ifrån henne. Man kan bara hoppas att hon en dag kan förbli drogfri.

Fredrik Liljegren, chefredaktör