Recension - Blu-ray/DVD

Filmdistributionsbolaget Noble Entertainment har släppt en box innehållande 12 av deras läskigaste filmer och valt att kalla samlingen för ”12 Kalla Kårar”. Under tolv veckor kommer denna artikelserie uppdateras med en färsk recension på en av filmerna i boxen.


12 Kalla Kårar Del 3: ”Dawn of the Dead” (1978)

En fruktansvärd smitta, som förvandlar människor till köttätande zombies, sprider sig bland befolkningen i USA och vi får följa ett SWAT-team som tar sig an ett lägenhetskomplex fyllt av odöda som suktar efter käk. Samtidigt utbryter kaos i en närliggande TV-studio och två personer försöker fly i en helikopter. De stöter på motstånd, men med hjälp av två överlevande ur SWAT-teamet lyckas de till slut fly från området. De söker skydd från horderna av zombiesarna i ett köpcentra, där de sedan lever gott på alla de förnödenheter som finns i den gigantiska byggnaden. Tiden går och tankarna på att söka kontakt med världen utanför gnager på dem. Plötsligt dyker ett illasinnat motorcykelgäng upp och försöker inta köpcentret, men de stöter på patrull av både zombies och våra huvudpersoner.

George. A. Romero är tveklöst filmhistoriens zombiemästare och ligger bakom filmserien som började 1968 med ”Night of the Living Dead”. Denna film, ”Dawn of the Dead” (1978), är nummer två i ordningen och följs av ”Day of the Dead” (1986), ”Land of the Dead” (2005) och ”Diary of the Dead” (2007). Det finns även planer på en sjätte film på temat, men den produktionen ligger något år framåt i tiden.

Inledningen av ”Dawn of the Dead” sätter genast en bra stämning över hur en dämpad panik sprider sig bland befolkningen. Det är även här samhällskritiken märks allra tydligast, men även i resten av filmen. Trots att zombiesarna i sig ser just ut som vad de egentligen är; människor med en klick blå färg i ansiktet, så ryggar man som betraktare tillbaka då en illasinnad zombie bokstavligen tar en tugga i en stackars kvinnas axel. Situationen runt lägenhetskomplexet är helt enkelt obehaglig, om än något komisk.

Filmens fyra huvudpersoner lever både gott och flott i och med fri tillgång till alla de varor som det stora köpcentret innehåller, men borde det inte vara svårt att partaja när befolkningen i landet i det närmaste utrotats och grannskapet myllrar av zombies? Visst skänks en och annan tanke åt livet utanför köpcentret, men det är ändå uppseendeväckande hur lite karaktärerna känner och mår i situationen. Undantaget är i så fall kvinnan i sällskapet som är mer svårmodig än männen och det är en tjusig liten stereotyp som målas upp. Det är ändå ingenting mot skurkarna i motorcykelgänget som är tagna ur vilken dålig dystopi-rulle som helst; läderklädda, högljudda, korkade och väldigt skjutglada.

”Dawn of the Dead” skulle må bättre av att vara 20-30 minuter kortare i speltid, men sannolikt ville regissören Romero särskilt skildra det, under förutsättningarna, surrealistiska livet som utspelas i köpcentret. Man tröttnar snabbt på alla sekvenser där zombiesarna avverkas, men det är uppenbart att just de blodiga effekterna har en speciell plats i filmmakarnas hjärtan. Det är givetvis ett problem att skildra monster som väldigt få blir skrämda av och skräckmomenten i filmen är få, om ens några.

Sammantaget är filmen småtrevlig och underhållande på sina ställen, men det är svårt att bry sig särskilt mycket om huvudpersonernas öden och därmed tappar man intresset när filmen går på tomgång. Det är ändå värt en titt om man gillar zombies och klassiska skräckrullar, men förvänta er inte de höjder som originalet (”Night of the Living Dead”) nådde...


En andra åsikt om "Dawn of the Dead" finns här.


12 Kalla Kårar Del 1: The Locals

12 Kalla Kårar Del 2: Man Thing
 

Per Wahlgren

Andra recensioner