Eaten Alive

  • Svensk titel: Eaten Alive
  • Originaltitel: Mangiati vivi
  • Speltid (min): 89
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-01-11
  • IMDb: Eaten Alive

Recension - Blu-ray/DVD

Vi har nu kommit till film nummer fyra i den kannibalserie som Njutafilms ger ut tillsammans med danska Another World Entertainment. Det är Umberto Lenzis ”Eaten Alive” och jag vill direkt poängtera att den inte bör förväxlas med Tobe Hoopers film med samma titel (där Robert Englund för övrigt yttrar den av Quentin Tarantino nu förevigade repliken ”My name is Buck, and I’m here to f**k”).

Sheila Morris (spelad av svenska utvikningstjejen Janet Ågren) söker efter sin storasyster Diana som hon tappat kontakten med ett par månader tidigare. När det ser som mest hopplöst ut blir hon kontaktad av polisen som tror sig ha hittat ett spår. Det visar sig att en asiat som dödat flera amerikaner med blåsrör och giftpilar innan han själv blev påkörd och dödad av en lastbil bar på en 8mm-film med Dianas namn och adress på omslaget. Filmen innehåller en hednisk ritual där Diana deltar. Med hjälp av en professor listar Sheila ut att materialet är filmat på Nya Guinea och beger sig dit i jakten på sin syster.

Väl på plats anlitar hon en ruffig (förstås) amerikan som vägvisare i djungeln och snart är de båda på väg till det nya samhälle där systern befinner sig, ett samhälle befolkat av predikaten och galningen Jonas Melvyn och hans lärjungar. Resan dit är dock allt annat än riskfri, djungeln hyser både rovdjur och kannibaler…

”Eaten Alive” följer de flesta mallarna när det gäller italiensk kannibalfilm från den här tiden och mycket känns igen från tidigare filmer. Faktum är att många scener, bland annat alla med det ofrånkomliga våldet mot djur, är tagna rakt av från tidigare filmer. Det är helt enkelt en ”klipp och klistra”-produktion med scener tagna från filmer som Lenzis egna ”Man From Deep River”, Ruggero Deodatos ”Jungle Holocaust” och Sergio Martinos ”Mountain of the Cannibal God”.

Trots det finns det faktiskt några intressanta aspekter i handlingen. Sektledaren Jonas Melvyn (intensivt gestaltad av Ivan Rassimov) är en uppenbar spegling av verklighetens Jim Jones, som två år före inspelningen låg bakom det största massjälvmordet i historien då han fick närmare 900 sektmedlemmar att ta gift i Jonestown, Guyana. Den här delen av handlingen är faktiskt riktigt bra och väcker direkt frågan om hur vissa personer kan vara så karismatiska att de kan få vem som helst att göra i det närmaste vad som helst för dem.

”Eaten Alive” är ett ganska mediokert hopkok av gamla filmer som utan historien om sekten definitivt bara fått en etta i betyg. Nu blir det en medelstark tvåa iaf.

Tack till Njutafilms för recensionsexemplaret.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer