Recension - Blu-ray/DVD

Så var det dags igen. Vi återser vackra och oskuldsfulla Sidney Prescott, tönten Dewey och tuffa Gail Weathers.. För sista gången. Hoppas jag. Det finns några anledningar till varför jag inte kan såga Scream 3 varav den viktigaste är att jag helst vill kunna röra mig säkert i min vardag utan att frukta för att inbitna Scream-fans skall kasta sig över mig och stöta sina skarpa knivar i min kropp. Ändå tror jag att risken för detta är överhängande liten. Okej, jag tillhör inte den gruppen som så fort det blir maskerad någonstans letar fram den gamla hederliga demon-masken och springer iväg med en plastdolk innanför västen. I och med Scream 3 så tror jag att denna skara kommer att minska markant. Varför? Enkelt! Man börjar tröttna.

Jag försökte gräva lite djupare i filmen men så stötte jag på ett problem: hur man än vrider och vänder så finns det inget djup. Vi presenteras för en rad nya ansikten men det enda man får veta om dem är att de är väldigt bra på att skrika trots att de borde ha en mer betydande roll för filmens drivkraft. Men å andra sidan, varför lära känna dem när de ändå snart ska låta sig slaktas av en demonmaskerad galning…
Galningen är ju onekligen viktig. Och vad denne har för relation till Sidney Prescott är alltid lika intressant. I Scream så blev jag faktiskt lite smått överraskad och tyckte det hela var fantastikt igenomtänkt. I Scream 2 så fattade jag ingenting och i den senaste så är jag helt borta och slår mig för pannan och skrattar. Är det jag som är korkad som inte kunde ”se det komma”? För en gång skull så tror jag inte det är mig det är fel på. Svaret på gåtan är så långsökt och idiotpåhittat att det blir som ett stort skämt. Och med denna upplösning så skulle det inte kunna gå att komma på något värre än denna så att det skulle komma en fjärde film i serien, ter sig för mig ganska otroligt för dummare än så här kan det inte bli.

Jesper Isaksson