Recension - Blu-ray/DVD
Starman. 1984 ramlade Jeff Bridges ner från stjärnhimlen. Ner i Karen Allens hus.
2002 ramlar Kevin Spacey ner från stjärnhimlen. Ner i en stol, mittemot en psykolog. Spelad av Jeff Bridges. Slumpmässigt.
Ingen tror förstås att Prot, som Spacey spelar, kommer från nåt annat ställe än jorden. Han blir en långvarig besökare på mentalsjukhuset då han bestämt och övertygande hävdar att han kommer från planeten K-Pax – 1000 ljusår från Tellusfilm.com. Och när små och stora oväntade saker händer på sjukhuset och faller ur Prots mun så börjar ändå alla undra och titta upp mot alla ljuststänk däruppe.
Det finns en syrefylld lätthet i sena Spacey filmer som ”American Beauty” och ”Skicka Vidare”. Underspelandet. Det ibland outgrundliga Mona Lisa-leendet på läpparna. Den lätt humoristiska, ofta varma tonen i rösten. Det tillbakalutade pianoplinket. Små rörelser.
Så även i ”K-Pax”. Filmen smyger fram och blir aldrig bombastisk eller högdraget allvarlig. Skriker man reagerar lyssnarna på volymen och missar det mesta av resten. Sänker man den lyssnar de istället på orden och nyanserna. Regissören Softly – slumpmässigt ! - vet att man måste tassa mjukt när det gäller små mirakel och möjliga interplanetära besökare. Saker blir då lättare mer trovärdiga.
Men när man börjar skrida fram stillsamt och avslappnat så är det lätt att man börjar traska långsamt med. Och när man väl är avslappnad, långsam och halvslö är det lätt att tappa tråden och haka upp sig lite. En del scener känns som de upprepas om och om utan poäng, utan att driva historien framåt eller fördjupa den nämnvärt. Den tiden kanske borde använts till att lära känna de andra besökarna på mentalsjukhuset bättre och utveckla sidospåret om sonen som Bridges aldrig ringer.
Huvudhistorien, som hela tiden låter oss sväva i ovisshet, är fascinerande och ibland riktigt rörande. Men jag får en otäck känsla av att den känslomässiga slagkraften kunde ha varit ett par storlekar större om Softly inte hade fumlat bort sidospåren.
Så... ”K-Pax” har lite skavanker. Men mycket värme.
Och oväntade likheter med Bridges stjärnman.
Den är ändå värd sina biopengar.
Och ja, Kevin är som alltid ruskigt bra.
Kommentarer