Bean - Den totala katastroffilmen

  • Svensk titel: Bean - Den totala katastroffilmen
  • Originaltitel: Bean -The Ultimate Disaster Movie
  • Speltid (min): 89
  • Release (Blu-ray/DVD): 1999-08-09

Recension - Blu-ray/DVD

Kort och gott: Antingen älskar man att se Rowan Atkinsons påhittiga klantskalle Mr. Bean eller så gör man det inte. Bara i min närmaste familjekrets finns tvenne läger där den andra stänger av TV:n då Mr. Bean signaturmelodin ekar och den andra som aldrig missar ett enda avsnitt och som dessutom äger alla TV avsnitt på VHS eller DVD. Jag hör till den senare kategorin.

Alltså blev jag inte mer än begeistrad då man annonserade att Bean skulle bli en långfilm. Det blev inte värre av att teasern var genialisk. Kommer ni ihåg den?
Nåja, sedan kom filmen på bio och som sig bör var kritiken rent generellt antingen förödande eller så var den lysande. Av någon anledning missade jag biovisningen och min första kontakt skedde via VHS. Jag satt och såg filmen med min mor och min mormor och vi skrattade alla så vi höll på att pissa på oss. Det var fan i mig en av de roligaste filmerna jag sett. Käken värkte och magmusklerna krampade. Att inte mormor fick hjärtstillestånd. Så mycket har hon inte skrattat sedan dinosaurierna försvann.

Nu har jag alltså DVD-versionen och även om filmens humorkoefficient svalnat något är den fortfarande hysteriskt rolig. Men man måste gilla Atkinson och hans ansiktsvriderier.
Mr. Bean är motbjudande och älskvärd samtidigt. Han förverkligar det vi vill ofta göra då vi blir fel behandlade. Han saknar nästan allt samvete och han har ingen uppfattning om vad som kan såra folk eller vad som är rentav förbjudet. Men han är också genial i sina bortförklaringar och sin påhittighet. Han är ett rent barnasinne i en vuxen gummikropp.

Mr. Bean humorn är aldrig i närheten av att vara rumsren. Man öser på med såväl dödshumor som skit- och pisskomedi. Ingenting är heligt och ofta tycker man verkligen synd om dem som drabbas av Bean. Bean är en katastrofzon och det märks.

Många har sagt att Bean-humorn inte gör sig väl i en långfilm, men för oss fantaster kvittar det. Jag kan hålla med om att långfilmen svackar ibland, det gör inte TV avsnitten. Långfilmen kan vara en påfrestning för många som vill skratta, men inte åt vad som helst. Jag själv tycker att filmen är just precis så lång så man klarar av den. Litet till och det skulle ha blivit krystat.

Mel Smith (”Not the nine’o’clock news”) har regisserat på ett slapphänt sätt. Inget märkligt. Atkinsons tajming och ohärmbara sätt bär upp hela filmen oavsett regissör. Många tror f.ö. att Atkinson improviserar, men i en intervju som jag såg, inte för så länge sedan, berättade han att Bean karaktärens förehavanden är mycket noga koreograferade och planerade. Atkinson själv är som person, enligt sig själv, tråkig och torr. Dessutom är Atkinson faktiskt en duktig skådespelare, som medverkat även i annat än komedi. Han är bl.a. skribent för en engelsk motortidning.

Ljud och bild är kanon. Upplevelsen likaså. Hysteriskt kul, katastrofalt skojigt.

Jan Ahlgren

Kommentarer