Recension - Bio

Tellusfilms Marvel-fantast Johan Karlsson sätter de vassa tänderna i antihjälten Venoms senaste äventyr på bio. 

Den skamfilade journalisten Eddie Brock försöker samexistera med sin utomjordiske symbiot som mest stökar till det och käkar hönshjärnor. Som ett gammalt par blir de trötta på varandra, men snart behöver duon försonas om Venom ska lyckas stoppa seriemördaren Cletus Kasady och hans skrikiga flickvän. Kruxet är att Kasady också har tillgång till en symbiot - en ännu mer mordisk sådan, vid namn Carnage.

I den här underhållande uppföljaren har Ruben Fleischer lämnat över registolen till självaste Gollum - Andy Serkis. Och nog är  slutresultatet ett snäpp upp jämfört med ettan. Filmens fundament vilar på att Tom Hardy är född att spela Venom och Woody Harrelson gör en önskvärt creepy Carnage. Det räcker ganska långt när dessa naturkrafter drabbar samman verbalt i en fängelsecell, eller fysiskt i röjiga actionsekvenser i en kyrka.

Vad mer? Venom börjar kalla sig för Lethal protector - precis som i serietidningarna, vilket är en välkommen flirt med fansen. Michelle Williams är helt rätt som Eddies ex Anne Weying, men kunde ha fått mer screentime som Lady Venom. "Venom 2: Let There Be Carnage" är inte längre än 1 timme och 37 minuter, men gör det bästa av sin speltid. Hellre det än att hålla på för länge och koka soppa på en spik.

Dubbelrollen Venom gör Hardy schizobriljant. Måste vara sjukt krävande skådespelarmässigt. Den råa komedin fungerar ofta mycket bra, men man kan ibland undra hur en mörkare, barnförbjuden version hade kunnat se ut. Jag kan sakna ett större sammanhang också, men det kanske bara är en tidsfråga innan Venom dras in i multiversetänket hos Marvel?

Johan Karlsson

Andra recensioner