Femte elementet

  • Svensk titel: Femte elementet
  • Originaltitel: The Fifth Element
  • Speltid (min): 121
  • Release (Bio): 1997-08-22
  • Release (Blu-ray/DVD): 2001-02-09
  • IMDb: Femte elementet

Recension - Blu-ray/DVD

Luc Besson är ingen sopa till regissör direkt. Han har gett oss bl.a. ”Nikita”, ”Leon”, ”The Big Blue” och ”Jeanne d’Arc” och hamnar med dessa i en skara filmskapare som med gott samvete kan kallas för originella.

I Bessons sparsamma produktion är Det Femte Elementet ett snäpp bättre än alla de andra tillsammans, för om man vill se ett visuellt, futuristiskt fyrverkeri med massor av humor och förstklassiga specialeffekter, så är detta filmen som skapar Nirvana. Sällan, eller aldrig, har man kunnat njuta av ett sådant utmärkt flyt i en film och alla dess delar.

Mycket av berömmet går till skådespelarna. För omväxlings skulle spelar Bruce Willis en sjaskig ex-specialist med käften på skaft. Han är tuff mot sin egen vilja och tvingas kämpa mot den megaonde Gary Oldman som på sitt egendomliga sätt lägger nya standarder på ondska och fanstyg. Milla Jovovich har nöjet att gestalta en übermensch som har nyckeln… räddningen av världen inom sig. Vid sidan av dessa presteringar finns det formskiftande pälsgubbar och andra rymdvarelser, kosmiska operasångare, radiopratare med motormun, parasiter i landningsställ, McDonalds, taxirörelse, höga höjder, kampsport, action, romantik, en massa udda biroller och inte en enda normal människa så lång ögat kan nå. Inte en enda!

Vad kan man vänta sig då en nyskapande fransman tar musikalisk hjälp av geniet Eric Serra, kostymeringshjälp av Jean-Paul Gaultier, fotohjälp av Thierry Arbogast och FX-hjälp av Digital Domain. Då blir resultatet en vild orgie i fantastiska händelser och lite hjärna. Visst, storyn är tämligen korkad, men vägs upp av det visuella och den glimten som kan ses i allas ögon då de antingen agerar eller regisserar.

Denna film tål att ses igen och igen och den är alltid lika fascinerande. Ett säkert kort och en fullträff för alla sci-fi fantaster som inte tar framtiden på så stort allvar.

©Janne Ahlgren

Jan Ahlgren

Kommentarer