Recension - Blu-ray/DVD
Du har inte ätit sen igår ikväll, inatt sov du knappt nånting. Solen står mitt på himlen och du famlar och ramlar runt i din stad. Allting snurrar en aning och du känner dig inte som dig själv längre. Va fan glor han på? Kallsvetten droppar och solen svider. Solen du inte får se upp mot men som håller sanningen i sin form. Handen börjar skaka igen. Satan. Fortare nu, snabbare, klarare. Den yttersta sanningen skymtar och bleknar. Clear and crisp going down the whirlpool again. Välkommen till Max Cohens himmel och helvete.
Alla har väl nån gång drömt om att vara genier. Att förstå sånt som ingen annan förstår, att göra det omöjliga om och om igen som Einstein & Lennon. Men när vi ser på gamle Albert, verkar han då inte lite konstig? Det finns alltid ett pris att betala för extrem begåvning. För gAALenSkp & G E N I ! är väl egentligen bara två sidor av samma mynt? Här har Darren Aronfsky i sin debut fångat just det. Vi tittar inte på Max, vi befinner oss i hans huvud. And it´s a wild, wild ride…
PI är definitivt en annorlunda upplevelse och det närmaste jag kan komma i referensväg – för att nån av er där ute ska ana vad det handlar om – är Trent Reznor och hans Nine Inch Nails. Själva bilderna är som tagna ur en video till herr. Reznors låtar. Filmens kärna är nånting som han - eller sena Radiohead - skulle kunna spotta ur sig. Vridet, fragmentiskt, våldsamt och titt som tätt riktigt otrevligt. Men också något eller någon som vågar vindla sig bort från de vanliga farlederna och sträcka sig upp mot det allt mer extrema. Rakt genom skiten. Ända till man kommer ut på andra sidan och landar på en vacker plats där ingen någonsin har varit förut.
Det här är ingen film för alla. En del kommer tycka det är skräp. Fler kommer bli fascinerade. Nån kommer kanske att förstå allt. De som glider in i mitten av allt – som förstår men också är oförstående – kommer att älska den.
Kommentarer