Recension - Blu-ray/DVD

I dessa tider när filmbolagen formligen spottar ut både ny och gammal film på DVD är det ofrånkomligt att man då och då måste uppdatera befintliga recensioner, antingen för att bild och ljud blivit mycket bättre än de gamla VHS-utgåvorna eller för att det kanske inte ens är samma version och klippning av filmen som nu släpps på DVD. Detta är fallet med Lucio Fulcis klassiker ”City of the Living Dead” som nu släpps för första gången på svensk DVD i en nyrestaurerad och helt oklippt version.

Då förre Tellusfilmskribenten Jörgen Hansson beskrev handlingen i sin recension (längst ner) tänker jag inte gå in mer på den utan går direkt in på mina intryck av denna suggestiva och blodiga film.

Det var många år sedan jag såg den här filmen sist och då var det dessutom i en totalt massakrerad version som saknade väldigt många scener och passager. Faktum är att det tog en bra stund innan jag insåg att jag hade sett filmen tidigare, det var så mycket ”nytt” för min del! För att vara en så pass gammal film håller den förvånansvärt bra även idag, många av specialeffekterna imponerar fortfarande i dessa CGI-präglade dagar. Härligt och uppfriskande att se.

Till skillnad mot Jörgen tycker jag inte att filmen är det minsta tråkig. Visst, han har rätt i att alla skrämselscener inte fungerar perfekt men tråkigt blir det definitivt inte. Många kommer däremot att sitta och skruva på sig under inälvskräkningarna, och de med minsta antydan till entomofobi kommer utan tvekan att skrika rakt ut av skräck!

Och det är ju trots allt det en skräckfilm går ut på: att skrämmas. ”City of the Living Dead” är, trots att den är kommen till åren, fortfarande en otäck film som borde ingå i filmsamlingen hos alla vänner av rysare och skräck. En mycket stark trea är mitt betyg.

Tack till Njutafilms för recensionsexemplaret.


Jörgen Hanssons gamla recension, daterad 2002-02-13:

Under en seans ser Mary (Catriona MacColl) hur en stad vid namn Dunwich blir platsen för en invasion av de levande döda. Hon utbryter i ett skärande skrik och faller död till marken. Mary’s mystiska död intresserar en journalist, men något ännu mer mystiskt inträffar då han besöker hennes grav – något hörs nerifrån Mary’s begravda kista. Det visar sig att hon återvänt till livet (inte som zombie utan som sig själv), och det är nu upp till henne och journalisten att bege sig till Dunwich för att förhindra katastrofen som redan påbörjats…

När Lucio Fulci bjuder på zombiefilm vet vi att det blir blodigt. Här matas vi med massor av gore – bland annat innehåller ”City of the living dead” den ökända scenen med en stackars tjej som först gråter blod för att sedan spy upp sina inälvor. Vidrigt? Lita på det. Och det blir knappast snällare när John Morghen inser att han brutit sig in hos ägaren av en rejäl borrmaskin.

Men utöver det maffiga splattret finns här inget att hämta. ”City of the living dead” är seg, och zombierna är framför allt tråkiga.

Det känns som om vi åskådare förväntas vrida oss av skräck för minsta lilla grej. En zombie utanför ett fönster skrämmer nästan livet av en liten pojke i filmen, men vi som tittar på blir mer skrämda av att se på klockan och upptäcka att det är en evighet kvar tills sluttexterna börjar rulla. Och ska man skratta eller gråta när en zombietant flyttat sig off-screen från sin lilla bädd i gravkapellet till en okänd kvinnas köksgolv där hon hittas liggandes i någon fager sovposition?

Fulci är ju i och för sig mer än bara en skräckregissör i mängden. Han har faktiskt bland annat levererat oss ”The Beyond”, zombierullen som man absolut måste se om man gillar skräckfilm. Det känns att ”City of the living dead” är hans hantverk. Men det är ett ganska misslyckat hantverk.

Är du ett Fulci-fan har säkert redan sett ”City of the living dead”, och chanserna att du gillade den är stora. Du lär också känna dig åtminstone lite nöjd om du gillar filmer med mycket blod och slafs. Men kräver du att filmen ska ha fler kvaliteter än så kan du glömma denna ganska långtråkiga mardröm som enligt mig är något överskattad i skräckkretsar.

(Ett tips – om du får för dig att se ”City of the living dead” – se till att du kommer över den oklippta versionen. Odox svenska vhs-utgåva ”Staden med de levande döda” är klippt och därmed helt ointressant.)

Jörgens betyg: 2 av 5

Fredrik Liljegren, chefredaktör