Släkten är värst

  • Svensk titel: Släkten är värst
  • Originaltitel: Meet the parents
  • Speltid (min): 103
  • Release (Bio): 2000-12-08
  • Release (Blu-ray/DVD): 2001-07-18
  • Tagline: First comes love. Then comes the interrogation.

Recension - Blu-ray/DVD

Robert De Niro är ett fenomen för sig. Emellanåt så väljer han tunga roller som måste vara oerhört påfrestande även för en rutinerad skådespelare som han och ibland slappnar han av mellan varven och klär sig i rutiga skjortor och manchesterbyxor och ser allmänt mysig ut. Senast jag såg De Niro i en av de mer krävande rollerna var när en TV kanal klokt nog valde att visa ”Uppvaknanden” där han lätt spöar både Dustin Hoffman och Leonardo Di Caprio i konsten att spela handikappad.

Nåja, till ämnet för denna recension, nämligen hur tokigt det kan bli när man för första gången möter sina svärföräldrar. Greg Focker (Ben Stiller) får dock erfara att dessa möten är nog så omtumlande och krävande. Speciellt när man står öga mot öga med en svärfar i De Niros uppenbarelse. Redan då vet man att det är bäddat för trubbel. Inget går som Focker önskar utan han tvingas att dansa efter Jacks (De Niro) pipa som sakta men säkert får honom dit han vill ha honom. Så hur mycket man än arbetar för att göra ett så gott intryck på sina blivande svärföräldrar som möjligt, så går det bara inte när gubben i huset visar sig vara en man med alla de möjliga kontakter både hit och dit. Men trägen vinner sägs det…

Om De Niro är ett fenomen för sig så börjar också Ben Stiller bli det. Jag kan inte hjälpa det, men något i hans uppsyn får mig att skratta och ofta tycka synd om karlen. Mest för att man kanske börjat vänja sig vid att se honom göra roller som denna. Någonstans känns det som om det är en ”Den där Mary 2”. Rollerna ligger tämligen nära varandra och även filmernas karaktärer verkar ha mer gemensamt än olikheter. Är man sedan ett fan av regissörens (Jay Roach) tidigare filmer om agenten Austin Powers vet man väl vad man har att vänta.

”Släkten är värst” har flera mycket goda stunder som kommer bäst till rätta om du vet vad det handlar om, d.v.s. du har suttit i samma sits som Greg Focker och därmed också kan känna medlidande för honom. Det är ofta pinsamt och genant, men på en nivå som väcker skratt utan att för den sakens skull är framkallat av kiss -och bajs- humor. Steget från ”Den där Mary” och ”Austin Powers” är stort för här finner du en rolig, pinsam och samtidigt tragisk, genomtänkt och intelligent film som borde roa de flesta. Jag kan nu känna en viss lättnad i att vara singel…

Jesper Isaksson

Kommentarer