Recension - Blu-ray/DVD

Jag måste medge att jag gillar Martin Lawrence lite grann. Lite grann. Ibland. Visst känns han som Eddie Murphy all over again, fast en något sämre version. Men i Bad Boys mot Will Smith var han riktigt rolig och stal ofta scener från den Store Smith. Blue streak såg jag nyligen och hade kul. Storyn kändes ganska fräsch och Lawrence fick utrymme att köra grimaser, maskeringar och en massa slap-stick komik som gick hem hos mig, i varje fall. Så karln kan alltså vara rolig. I sommarens komedisuccé i USA, Big mommas hus, är han det inte. Och inget annat är det heller. Man blir, mot bättre vetande, förvånad över hur en film som denna kan gå hem så hårt i USA. Men samtidigt så är det ju det där med män i kvinnokläder och kiss och bajshumor och annat som fortfarande får amerikanarna att vrida sig av skratt.

Big mommas hus har ju inget eget. Det är egentligen tre filmer man snott ifrån; Mrs Doubtfire, Den galne professorn och Spanarna. Och så mixar man ihop det med en stjärna som Lawrence som generar lite av det som Murphy gjorde i Snuten i Hollywood-rullarna, dvs svart stjärnstatus i actionkomedi-facket. Det funkade ju i Blue streak, som lite grann kan ses som en omvänd variant på Snuten i Hollywood. Där är Lawrence tjuv, som tvingas låtsas vara polis för att kunna komma åt sitt gömda stöldgods.

Men det största problemet med Big momma är att man inte skrattar, knappt fnissar, förutom ett par enstaka gånger. Det är klychsigt, töntigt, totalt ologiskt och allt som händer verkar liksom bara finnas där för att Lawrence ska få köra sitt race. Men den mannen behöver allt som denna film inte klarar av att ge, nämligen en bra story och en schysst regissör. Och Gosnell har ju tidigare gjort Never been kissed...( I rest my case...). Nej, filmen fick mig inte att skratta utan gjorde mig istället fundersam och smått förbannad. Okey, det är inte lätt att göra något nytt inom actionkomedigenren, men kan de åtminstone inte göra det hyfsat underhållande och kul?
Och varför måste biotittarna underskattas så in i vassen?

Göran Skoglund