Recension - Blu-ray/DVD

Då man läser filmkritik angående Supernova kan man fråga sig varför den hamnar här bland en massa bra filmer, då alla kritiker (generalisering pågår) unisont sågat filmen tämligen exakt vid fotknölarna? Är jag fullständigt befriad från allt vett då jag placerar filmen här? Fråga min ärade kollega, Danske Niels och han ropar: ”Jaaaa! Halleluja! Äntligen sanningen!”

Jag själv vågar hävda, att jag i alla fall delvis har en viss tankeverksamhet i skulten och motiveringen till varför en av 2000-talets mest utskällda filmer hamnar i Guiden för bra film är följande:

Supernova är ett imponerande verk vad det gäller specialeffekter, bild och ljud. Tre egenskaper som spelar en stor roll för hemmabiofolk. Har man satsat en himla massa kulor och ekorrskinn på sin anläggning, så har man rätt att kräva att systemet ska prestera något speciellt. Supernova gör att de spenderade pengarna märks på ett alldeles ypperligt sätt. Bilden är knivskarp utan några som helst ”fel” och ljudet är såpass bra att man alldeles ryser. Specialeffekterna är föredömligt lyckade och genomtänkta, men inte originella. Allt har vi sett förut, men det kvittar. De är suveräna.

Skådespelarna består av ett gäng proffs som gör sitt och inget mer, tar emot lönechecken och går hem där de kan glömma vad de har gjort. Dessvärre kräver man inte av dem det som de verkligen kan prestera. James Spader visar upp färre ansiktsuttryck än Arnold i ”Terminator” och Angela Basset ser ut som om hon hela tiden skulle tänka på de goda tiderna då hon fick gestalta Tina Turner och uppskattades högt som skådespelarinna. Lou Diamond Phillips spelar stelt och visar upp, att även han blir äldre genom att försöka tona ner den lilla karisma som han visat upp i vissa tidigare filmer. Och Robin Tunney… bara finns. Varför är skådespelarna så oengagerade då man kunder dra ur dem så mycket mera?
Är detta regissörens fel? Delvis, men det största felet ligger i ett katastrofmanus som kan sänka vilken produktion som helst.

Manus är en viktig del i en filmproduktion. Manus bestämmer handling och dialog och är grunden till en vision och är regissörens rättesnöre. Filmer med dåligt manus… eller utan manus… tenderar att bli en skitverk. Supernovas manus är inte sämre än många andra manus i moderna tider, men då den inte lyckas tillföra något nytt så blir den ett patetiskt plagiat fylld av klyschor.
Och nu kommer vi till orsaken varför filmen är så ojämn. Filmstudion har optioner på skådespelare, författare och regissörer. Många är bundna av kontrakt och måste ställa upp, även om det skulle vara mot deras egen vilja. Bakom kulisserna sitter en del höga förståsigpåare som ”vet” vad som är trendigt och säljande. Filmindustrispionerna vet vad konkurrenterna håller på med och Supernova är en produkt av tidens krav. Efter lyckade Star Trek-filmer, ”ID4” och en enastående hype kring ”Star Wars: The Phantom Menace”, så stod det klart för många att rymdtemat bör utnyttjas. Då man dessutom visste att filmer som ”Mission to Mars” och ”Red Planet” från Warner respektive Touchstone skulle göras med stor budget, så måste man tillverka Supernova på MGM.

Big Mistake! Supernova kunde ha blivit något riktigt bra om inte kraven och de olika åsikterna inblandat med en massa kontraktsfrågor skulle ha stört produktionen. Den första regissören hoppade av och ersattes med veteranen Walter Hill. Hill fattade nog snabbt att här skulle man göra en nyfilmatisering av ”Alien” och ”Event Horizon”… och ”Sphere”… och…
Rabiata försök till att skapa något annorlunda möttes av manusets och chefernas oflexibilitet samt andra produktionssvårigheter. Filmen var inte ens halvfärdig då dess dåliga rykte började sprida sig och redan en bra bit innan premiären hade man enastående dålig PR, något som påverkar kritikerna. Till slut orkade inte Hill och hoppade av postproduktionen. Han krävde att hans namn skulle strykas från all PR-material, affischer och info. Regissören fick heta Thomas Lee, en ny nom de merde, efter att Alan Smithee gått i graven. Postproduktionen utan en visionär regissör kan vara nog så svår då klipparen inte vet vad regissören velat uppnå. Till hjälp skrider ingen mindre än Francis Ford Coppola. Men vad hjälpte det? Manus var usel, skådespelarna oengagerade och regissören borta. Och Coppola tillförde en egen vision som skapade ännu mera förvirring.

Hur kan då en film med massiv budget och en fungerande ram behöva misslyckas så katastrofalt i kritikernas ögon? Är manus faktiskt syndabocken till det hela. Svar ja! Idén är väl begagnad, klyschorna otaliga. Man har ett tämligen häftigt element, en kollapsande stjärna, som kunde utnyttjas i att skapa en massa spänning utan korkade monsterelement. Men i stället för att utnyttja möjligheterna, vill man exploatera ämnen som sex, begär, beroende och våld. Dumt! Den som godkänt detta manus borde undersöka sitt huvud och avgå med omedelbar verkan.

Nåja. Om man frånser uselt skådespeleri, katastrofalt manus, standardregi som förvrängts genom en obegriplig klippning, en ansenlig hög klyschor och ett tempo som får ”2001” att i jämförelse bli en ”Die Hard”-film, så är Supernova faktiskt riktigt bra.

© Janne Ahlgren

Jan Ahlgren

Andra recensioner