Recension - Blu-ray/DVD

Den finns väl ingen i Hollywood som arbetar lika hårt som Lasse Hallström? Det skulle i så fall vara Steven Soderbergh men det är undantaget. Senast var det Ciderhusreglerna och i väntan på hans nästa projekt, Sjöfartsnytt, så har han gjort en mellanfilm för att fördriva tiden, Chocolat. Trots att den saknar samma tyngd som de nyss nämda filmerna så är det skönt att se en riktigt bra feel-goodrulle som dessutom berättas som en saga.

Chocolat börjar på sedvanligt vis med "Det var en gång..." varpå vi får bekanta oss med en skock fransoser i en by under slutet av femtiontalet. Här har tiden stått still sedan första värlsdkriget och det är så borgmästaren (Alfred Molina) vill ha det. Men när så en dag Vianne (Juliette Binoche) med dotter dyker upp, och tar över det gamla konditoriet mittemot kyrkan och dessutom gör det under fastan så tar det hus i helvete hos byns mest konservativa element. Fast det är inte kakor och andra bakverk som finns på menyn utan choklad av den finaste sort och de mest exotiska ursprung.

Men byborna faller handlöst för Viannes frestelser och snart är ruljansen i full gång. Något som hårt motarbetas av borgmästaren. Saken blir inte bättre när en irländsk zigenarkaravan ledd av den sköne Roux (Johnny Depp) intar byns strand.

Det skulle vara lätt att kritisera Hallström för att vara för politiskt korrekt i tillvägagångstättet han använt för att göra Chocolat. De enda gångerna det hettar till är när Peter Stormares stenhårde barägare Serge tar saken i egna händer. Men på något konstigt sätt så funkar hela projektet och snart sväljer man allt publikfrieri med hull och hår. Kanske för att Hallström vet exakt vilka knappar han ska trycka på för att få balans i det hela eller kanske bara för att det görs för lite bra feel-goodfilmer och man blir så lycklig när någon får till det.

Fast visst finns det nackdelar med Chocolat. Till exempel att skådespelarna (till och med de franska) talar med amerikansk accent med undantag för den underbare Judi Dench. Dessutom är den lite långdragen, men det är ändå imponerande att man fångat essensen i boken den bygger på trots att man strykt en hel del karaktärsutveckling och sidohistorier. Ett exempel är att i boken är borgmästaren en präst som tilldelas lika mycket prosa som Vianne medan man degraderat honom till biroll här. Dessutom så utspelar sig boken i nutid fast det känns som femtiotal och historien hade antagligen blivit löjlig på film om den utspelat sig i nutid.

Chocolats riktiga styrka ligger dock i den fenomenala skådespelarensemble man fått ihop. Varje roll är klockren och särskilt bra är Alfred Molina som på senare tid fått spela småroller i Paul Thomas Andersons filmer. Nu verkar han dock göra comeback, ni kanske kommer ihåg honom som Sally Fields stränge man i Inte Utan Min Dotter? Sen visar Juliette Binoche än en gång att hon inte bara är ett vackert ansikte utan en helvetes bra skådespelerska. Hur hon lyckas gestalta en så enkelt skriven karaktär med så mycket känslor och tankar är helt otroligt.

Ändå blir det en trea i betyg, en stark sådan. Chocolat är snäppet bättre än Ciderhusreglerna trots avsaknaden av riktig tyngd i innehållet. Den säkra regin och det fina skådespeleriet gör ändå detta till vinterns ljuspunkt. Likt fin choklad smälter den lilla pralinen rätt fort i munnen men den var naggande god medan det varade.

Andreas Olofsson