Recension - Blu-ray/DVD
Jackson Pollock ! 1949 skrek varenda tidningsstånd i USA och 5 miljoner exemplar av LIFE stilla ett konstnärsnamn som inte klingade av och överröstades i populärpressen förrän Andy Warhols glasögon klev in på scenen. Det är strax härefter vi kliver in i historien. Och stannar kvar ungefär en minut. Sedan kastas vi bakåt 9 år till...
...en sliten lägenhet i Greenwich Village. Kriget rusar förbi utanför. Inne i lägenheten sitter Jackson Pollock; strulpelle, manodeppressiv och kämpande konstnär med blicken alldeles för ofta i botten på glaset. Han vet inte det än, men om några minuter kommer han träffa en räddande ängel.
Dörren. Det är konstnären Lee Krasner som knackar på. Den nästan oändligt tålamodiga damen som lite längre fram blir hans fru, stödet som håller honom uppe och samman. Som stannar kvar. Hade Pollock -- med så många personliga problem emot sig -- ens fått sitt genombrott utan henne? Tillsammans beger de sig framåt, mot 1949 och förbi...
Det här måste vara en av de mest lyckade biopicsen i kategori : konstnär under senare år, har visserligen inte sett hyllade filmen om Warhols kompis "Basquiat", men den är fan så mycket roligare än sega "Min Picasso" som nån svensk kanal bara måste visa en gång varje år. Inte så konstigt. Ed Harris drömde om filmen i 15 innan han fick möjlighet att göra den. Under tiden får man en känsla av att han renodlade sin roll och skalade bort det överflödiga från filmen.
Debuten i regissörstolen är kontrollerad och sparsmakad - men tyvärr även aningen grund och torr. Vi kommer aldrig riktigt in under skinnet på Krasner, hon och världen runtomkring hade gärna fått ha lite mer bildtid. Och filmen känns på en del ställen väldigt "formulär 1A för dramatiserade biografier", fler udda grepp hade varit bättre.
Skådespelarprestationerna är dock förkrossande. Harris (Oscarsnominerad!) kastar sig handlöst ut från samma vattenfall som Harrison Ford i "Jagad". Tar allt han har och går -- inbillar man sig åtminstone -- långt in i Jackson Pollock. Marcia Gay Harden (Oscarsbelönad!) har inte överdrivet många minuter då hon verkligen får komma till tals, men de få gångerna står tiden stilla.
"Pollock" är lika delar fascinerande, tråkig, deprimerande, fantastisk och rörande. Harris målar en komplicerad bild där uppe på duken. Förmodligen en rätt sann också.
Ett porträtt av en ofta miserabel man som när han inte dök ner i flaskan utan in sina målningar -- använde sina gåvor -- kunde skapa inte bara fantastiska målningar utan även ett ljusblått, syrerikt utrymme där han kunde andas.
Där han var fri.
Kommentarer