Recension - Blu-ray/DVD

Typisk scen i Tro, hopp, kärlek; Nortons katolske präst sitter tillsammans på ett fik med Ben Stillers rabbi och flickan (Jenna Elfman)de båda känt sedan barnsben (och som de båda är kär i) och kör en Rain man (Dustin
Hoffman) imitation. Nästan sevärd bara för det.När världens kanske bäste skådis för närvarande, Edward Norton begår regidebut är det bara ett måste att spana in. Här gör han en Woody Allen; Förutom att spela huvudrollen och sköta regin, så placerar Norton filmen i New York och den är lika underhållande och må bra-ig som Allens filmen brukar vara.

Storyn är inte så originell. Ett triangeldrama som tar sin start när huvudrollsinnehavarna är barn och sedan blir det ett rejält skutt typ 15 år fram i tiden. Norton och Stiller är bästa vänner, men den ene är katolsk präst och den andre en judisk präst, en rabbi. In i bilden kommer då Elfman, flickkompisen från barndomen, en impulsiv och kärlekstörstande tjej mitt uppe i karriären, ständigt bärandes på sin mobiltelefon. Om filmen är lite annorlunda beror det på det starkt religiösa inslaget, att Norton valt att göra sig själv och Stiller till präster och mycket i filmen handlar om deras predikningar och deras starka tro. Yrkesval och tro som ställer till det i kärlekslivet för de båda. Stiller får inte gifta sig med någon annan än en judinna (han får referenser via fax! från diverse judiska flickor som vill gifta sig), och Norton lever i celibat. Han har helt enkelt lärt sig leva utan kärlek och sex, allt för att bli en bra präst och för att leva som man lär. Trion hotar att förstöras när Elfman och Stiller börjar träffas på allvar och bli intima. Samtidigt som Norton inser att han är kär i Elfman och Stiller förklarar att han inte kan gå längre med Elfman därför att hon inte är judinna.

Det blir en underhållande och mycket charmig kärlekskarusell med en romantisk, smittande New York -miljö. Trots att jag aldrig varit i New York, så faller jag alltid pladask för filmer som utspelas i The Big Apple.Bra skådisar, även om Stiller har ett begränsat uttryck, han är alltid densamme. Men han gör det bra. Norton är så bra just för att han verkligen blir den han spelar. Som De Niro. Som Brando. Kul bekantskap med Elfman, från tv-serien Dharma och Greg och Ron Howard -rullen Ed TV. Hon är vild, rolig och charmig. Det enda tveksamma med filmen, fast då är jag lite petig, är att ibland känns det lite halvtrovärdigt att killarna som Norton och Stiller spelar skulle vara sådana helhjärtade präster och försaka så mycket i privatlivet som de måste göra. Men, men. Det är småsaker. Tro, hopp, kärlek är en trivsam och charmig bagatell med sprakande spel och dialog. Och det är inte alls dumt. För mycket av sånt kan man aldrig få.

Göran Skoglund