Recension - Blu-ray/DVD

I 50-talets New York råder stor rivalitet mellan olika etniska grupper. Speciellt känsligt är läget mellan Jets, ett gäng amerikanska killar (och några tjejer) från arbetarklassen som har det rätt taskigt ställt, och Sharks, som alla har puertoricansk bakgrund. De bråkar över vem som ska styra och ställa i kvarteret, ett kvarter som dessutom snart ska demoleras för att “bli av med slummen”.

Men när en före detta medlem av Jets, Tony, kärar ner sig i Maria, lillasystern till Sharks ledare uppstår givetvis problem. Det är här vår Romeo och Julia-historia tar sin dramatiska början…

När jag hörde att Steven Spielberg skulle göra en nyfilmatisering av den klassiska Broadwaysuccén “West Side Story” från 1957 (som filmatiserades första gången 1961) tänkte jag att det kan bli intressant och se hur han moderniserar denna historia. Så här i efterhand kan jag säga att så mycket modernisering blev det inte. Eller jo, fast inte som jag hade förväntat mig.

Filmen utspelar sig fortfarande på 50-talet, och all danskoreografi - även om den är ny - känns väldigt klassisk och skulle lika gärna ha varit med i den första filmen. Ett tag undrade jag om detta skulle bli en precis lika onödig remake som Gus van Sants “Psycho”, men de farhågorna försvann snart.

Det märks tydligt att det är en mästare som Spielberg som ligger bakom detta. Fantastiskt foto och scenografi, sprakande färger och härliga musikalnummer. Musiken är ju så klassisk den kan bli, med nummer som “America”, “Maria” och “I Feel Pretty” som jag tror att de flesta känner igen.

De två största ändringarna jämfört med originalet är välkomna. Istället för att som i den gamla filmen dubba alla skådespelarna har Spielberg valt att anlita riktiga musikalartister, som verkligen kan sjunga på riktigt. Dessutom spelas alla puertoricaner i filmen av skådespelare med latinx bakgrund den här gången, jämfört med filmen från 1961 där alla skådespelare var amerikaner som sminkats. Det hade inte funkat i dagens samhälle, med all rätt.

Jag satt och njöt under filmens gång, och har egentligen bara två problem med den. Det första är att det i många scener enbart talas spanska, och det utan några undertexter. Då jag läste tyska istället för spanska i skolan (Entschuldigung, wo liegt hier eine Bierstube?) så satt jag som ett frågetecken under dessa scener och hängde inte alls med. Det var lite olyckligt, men det gick ändå. Desto värre var det kanske att Ansel Elgort, som spelar Tony, saknar all form av karisma och utstrålning. Han påminner om den beiga kunden i “Macken”, som inte ens triggar dörrklockan. Nej nej nej, så fel han är. Visst, sjunga och dansa kan han, men det hade behövts någon med mer närvaro.

Trots de små klagomålen från min sida blir det ett bra betyg i form av en fyra.

 

"West Side Story", © 2022 20th Century Studios

 

 

Fredrik Liljegren, chefredaktör