Ruva

  • Svensk titel: Ruva
  • Originaltitel: Pahanhautoja
  • Speltid (min): 90
  • Release (Bio): 2022-03-25
  • IMDb: Ruva

Recension - Bio

12-åriga Tinja ägnar all vaken tid åt att göra sin krävande mor till lags. Modern, som driver en framgångsrik blogg, fokuserar på att visa upp hur fantastisk och framgångsrik familjen även om det bara är en fasad. Pappan är hunsad och har lärt sig att inte göra något väsen av sig, sonen är mest en otrevlig liten jävel och stackars Tinja lägger nästan all sin fritid på gymnastik, med modern hårt pådrivande.

En dag hittar Tinja ett mystiskt ägg som hon tar med hem. Ägget växer och blir större och större, tills en dag då den kläcks och en mystisk varelse tittar ut. Tinja fäster sig vid varelsen som hon håller gömd, och ger den namnet Alli. Men allt eftersom varelsen växer verkar det som om den agerar ut Tinjas undertryckta känslor…

Finsk skräckfilm, det ser man inte varje dag. Och kanske ännu mer sällan på svenska biografer. Men nu är det ändring på det, när Hanna Bergholms “Ruva” visas runt om i landet. Jag visste inte vad som väntade när filmen rullade igång, men jag hade inte förväntat mig en skön och slafsig bodyhorror-film av så pass hög kvalitet!

Jag fick vibbar av Cronenberg (mästaren i genren) och det kombinerat med extremt skandinaviska miljöer blev härligt och stundtals drömlikt.

Det är en relativt enkel story som berättas på knappa 90 minuter, med ett perfekt tempo och utan dödtid. Snyggt foto och som sagt, det är något visst ändå när miljöerna känns mer “hemma” än de typiska Hollywoodfilmerna man oftast matas med.

Jag måste skriva lite om skådespelarna också, framförallt två av dem. Först har vi Sophia Heikkilä som spelar modern. Hon är så fruktansvärt falsk, ytlig och vidrig, och jag älskar det! Hon är totalt trovärdig och säljer rollen till hundra procent. Ändå bleknar hon i jämförelse med stjärnskottet Siiri Solalinna som gör en fantastisk debut som Tinja. Det är ingen enkel roll, med tanke på alla gymnastiska element, men vilken naturbegåvning! Söt och rar i ena stunden, och helt annorlunda i nästa. Grymt jobbat!

Direkt efter jag sett filmen tänkte jag att en stark trea är given, men efter att ha gått och funderat på den ett tag (för det har jag gjort) måste jag höja mig till en fyra. Det här är bra!

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer