Recension - Blu-ray/DVD

Jag tror de flesta känner till historien om Cyrano de Bergerac, poeten som är olyckligt kär i Roxanne men som på grund av sin stora näsa inte vågar erkänna sin kärlek för henne. Istället agerar han wingman och sufflör åt en vacker man, Christian, som väcker Roxannes intresse men som inte alls har samma känsla för ord som Cyrano.

Denna historia hade sitt ursprung i en pjäs som skrevs 1897 av Edmond Rostand. Filmatiseringarna är många, från år 1900 och framåt har inte mindre än 11 direkta filmatiseringar gjorts, bland andra har Gerard Depardieu och Kevin Kline spelat titelrollen. Därutöver har många andra versioner som bygger lite lösare på samma historia gjorts, som t ex “Roxanne” med Steve Martin och Daryl Hannah, och den animerade “Megamind”. Givetvis har det också blivit TV, radio, opera och musikal.

En av dessa musikaler var “Cyrano” som sattes upp i New York 2019. Skriven och regisserad av Erica Schmidt med hennes icke helt okände make Peter Dinklage i huvudrollen. Det är just denna musikal som nu filmatiserats med samma titel, “Cyrano”.

Jag har sett flera av de filmatiseringar som gjorts av Cyrano de Bergerac, och även om jag tycker att det är en bra grundhistoria blir det ofta lite clownartat när den stora näsan kommer på tal. I vissa filmer är den också så pass överdriven att det inte går att ta något på allvar. Så när jag hörde att det skulle komma en ny version, där den stora näsan bytts ut mot dvärgväxt och att Peter Dinklage skulle spela titelrollen blev jag mycket intresserad. Dinklage har gång på gång visat att han är en enormt skicklig skådespelare, och jag var övertygad om att han skulle kunna ge rollen ett djup som tidigare saknats.

Vad jag däremot inte visste förrän filmen var igång var att detta är en musikal.

Dinklage är mycket, men en stor sångare… nej. Det hade jag förvisso kunnat ha visst överseende med om musiken i sig varit bra och innehållit åtminstone ett par minnesvärda sånger. Men tyvärr, här faller det platt.

Peter Dinklage är (trots bristen på sångröst) fantastisk. Haley Bennett känns lite för blek som Roxanne, men funkar. Sedan är det alltid en fröjd att se Ben Mendelsohn, och när han får spela en gris som de Guiche är det extra kul. Men det går inte att komma ifrån att filmen hade varit mycket bättre om man skippat musikaldelen.

Ja, jag är besviken. Så pass besviken att betyget nära hamnar på en tvåa. Fast Dinklages insats är värd betydligt mer så trean är ett faktum.

Fredrik Liljegren, chefredaktör