Recension - Blu-ray/DVD

Året är 1996, och unga Denise bor hos en fosterfamilj sedan hennes pappa försvann åtta år tidigare. Han var besatt av UFO-fenomen och hade misstankar om att SMHI satt på viktiga hemligheter. Som rebellisk tonåring härjar Denise runt i Norrköping, men en specifik händelse får henne att tro att hennes pappa kanske inte alls är död som det sagts, utan att han faktiskt lever och blev bortförd av ett riktigt UFO.

Hon tar kontakt med en lokal förening, UFO Sweden, som forskar i rapporter om oidentifierade flygande föremål och som pappan var aktiv i innan han försvann. De är skeptiska till hennes påståenden, men vill ändå försöka hjälpa henne få svar på sina frågor. Nu börjar jakten på sanningen…

Föreningen UFO Sweden är baserad på en riktig förening, UFO Sverige, som även den är baserad i Norrköping. De har varit aktiva sedan 1970 och bedriver undersökande verksamhet samt ger ut en medlemstidning och en podcast. Det är inte ett gäng alientokiga stollar, utan seriösa människor som hjälper till att hitta svar på många andra människors frågor. I deras stadgar står bland annat att “man ska motverka okritiskt tänkande, oberättigad skepsis eller blind tro omkring ufofenomen”, samt “bedriva och främja forskning för att vinna ökad kunskap om ufofenomenet”.

När Norrköpingsbaserade Crazy Pictures hörde talas om denna förening blev de inspirerade till att göra en science fictionfilm, och här har vi nu alltså “UFO Sweden”.

Jag må ha bott i Göteborg i snart 20 år, men jag kommer alltid att se mig som en Norrköpingsbo först och främst. Det var där jag föddes och växte upp. Så det är klart att det är extra kul att se en film som utspelar sig där, och se alla bekanta platser igen. Jag får dock erkänna att jag inte kände till att UFO Sverige existerade förrän för ett par år sedan, men blev mäkta imponerad över att världens största(!) UFO-arkiv finns i min lilla hemstad. Det är rätt coolt ändå.

“UFO Sweden” är spännande, rolig och varm, och jag blev så glad att man inte gjorde narr av dessa fältundersökare. Visst, de är lite av original, men det handlar inte om konspirationstokiga stollar som “The Lone Gunmen” i “Arkiv X”, utan mer som vanliga människor med väldigt nischat intresse. Jag är också imponerad över hur väl de återskapat 90-talets Norrköping (även om jag direkt såg att det inte var det riktiga SMHI som visas i filmen - deras riktiga byggnad är inte lika imponerande som Norrköpings Mässhallar som fick agera stand-in).

Det här var mumma för mig! Det blir en rejäl fyra i betyg, och jag är inte den som strösslar med lovord för svensk film i vanliga fall.

Fredrik Liljegren, chefredaktör