Recension - Blu-ray/DVD

När hårfrisörskan Frankie Paige plötsligt drabbas av mystiska sår som uppkommer på henns kropp får den katolska prästen Andrew Kiernan sätta sin tro på prov. Det visar sig att såren dyker upp på samma ställen där kristus sårades då han skulle korsfästas och Kiernar inser snabbt vad han har att göra med.

Fenomenet framträder bara i samband med extas eller försjunkande i Kristi lidande och drabbar bara troende. Problemet är att Frankie varken tror på Gud eller någon religion utan lever ett ganska vilt partyliv.

Stigmata är förmodligen en av de vackraste ”mörka” filmer jag sett. Det märks att man lagt ner mycket tid på ljussättning, färger och kameravinklar för att få den perfekta stämningen. Vi får se många vackra närbilder och följa små rörelser med varsamhet. Att en av filmens tyngdpunkter är blod går man inte heller miste om. På ett mycket snyggt sätt har man många gånger använt sig av färger såsom blått och vitt för att lyfta fram den röda färgen. Slowmotion används också flitigt då man vill få fram en lugn och fridfull stämning.

Patricia Arquette gör ett fantastiskt jobb som Frankie. Ibland undrade jag om hon inte drabbas av attackerna på riktigt då hennes smärta smittar av sig på mig. Gabriel Byrne är lika outstanding och kompletterar Patricia väldigt bra. Ibland kanske för bra då de helt tar över och man glömmer bort att det finns fler människor med i filmen.

Stigmata är en vacker rysare och en film som berör men det är stundtals också verkligen läskig. Det negativa är att det ibland går i ett för slött tempo och man sånär tappar intresset för filmen. Det blir för ojämnt helt enkelt. När eftertexterna börjar rulla fram kan man inte låta bli att andas ut och börja fundera på det oförklarliga. Det man inte vet vill man veta, även om det är hemskt. Stigmata är kort och gott en bra rysare med grymt bra skådespelarprestationer, men det är inte en film man ser om och om igen.

Daniel Eek