Recension - Blu-ray/DVD

”The Cannonball Run” var smeknamnet på en vild racingtävling från kust till kust i USA, som gick av stapeln fem gånger under 70-talet. Det var en hyllning till Erwin George ”Cannon Ball ”Baker, som åkte samma sträcka 1933(!) på lite drygt 53 timmar, ett rekord som stod sig i 40 år.

Det var motorjournalisten Brock Yates som tog initiativet till denna tävling, och han insåg snabbt att det skulle kunna bli en framgångsrik film av det hela. Men andra hann före, och 1976 kom det inte mindre än två inofficiella filmer om racet, ”Cannonball” med David Carradine, och ”The Gumball Rally” med bland andra Gary Busey. Yates gav dock inte upp hoppet om en egen, officiell film och 1981 hade ”The Cannonball Run”, eller ”Mitt i plåten” som den hette i Sverige, premiär.

Filmen regisserades av Hal Needham (”Smokey & the Bandit”, ”Hooper”), som också tävlade tillsammans med Yates i 1979 års upplaga av tävlingen. Deras tävlingsekipage bestod av en specialbyggd ambulans, och det är faktiskt samma fordon som framförs av huvudpersonerna i filmen!

Och då kommer vi in på skådespelarna. Hal Needhams kompis Burt Reynolds spelar JJ McClure, och hans andreförare/mekaniker spelas av Dom DeLuise. Dessutom ser vi stjärnor som Farrah Fawcett, Dean Martin, Sammy Davis Jr, Adrienne Barbeau, Roger Moore, Jackie Chan, Peter Fonda och många, många fler. För mig, som är i 40-årsåldern, är det idel bekanta namn och ansikten, men jag inser när jag nu ser om den att ungdomar idag inte kommer att känna igen speciellt många av skådespelarna, kanske undantaget Roger Moore och Jackie Chan.

Det är en hel del action i och med alla racingscener, men fokus ligger på humor och det märks att skådespelare och filmskapare haft riktigt roligt under inspelningen. Det påminner om senare filmer som ”Ocean’s Eleven” eller ”The Expendables”, där man samlat ihop ett gäng gamla polare och gjort en film tillsammans samtidigt som man haft kul.

Jag vet inte hur många gånger jag sett ”The Cannonball Run” under min livstid, men drygt 20 gånger är det säkert. Nu var det ganska många år sedan sist, och jag var ärligt talat lite orolig över huruvida filmen skulle stå sig. Men orosmolnen skingrades snabbt och jag kunde ägna mig åt att skratta åt en genuint underhållande film. Visst, det går inte att utesluta nostalgifaktorn här, men det är kul och jag kan inte ge den annat än en fyra i betyg.

Fredrik Liljegren, chefredaktör