Recension - Blu-ray/DVD

Det har redan gått 22 år sedan “Sagan om ringen”-trilogin avslutades på biograferna, och 11 år sedan Bilbos äventyr i yngre dagar avslutades i sista delen av “Hobbit”-trilogin. Efter det har vi förvisso haft en TV-serie snurrandes på en av streamingtjänsterna, men den lade jag personligen ner efter ett halvt avsnitt. Kan inte säga exakt vad det var, men den lirade inte alls rätt för mig.

Så när det härom året avslöjades att Peter Jackson och Fran Walsh skulle återvända till Tolkiens värld med en animerad film om slaget vid Rohan blev jag försiktigt optimistisk. Här finns ju definitivt en historia, men kommer det att funka i animerad form? Min optimism minskade lite när jag senare fick veta att den skulle animeras i klassisk animé-stil, något jag inte alltid har lyckats uppskatta.

Nu är dock “Sagan om ringen: Striden vid Rohan” här och jag måste säga att den inte är så tokig. Inte så tokig alls faktiskt. Ja, animationsstilen är fortfarande inte min kopp te men efter någon minut brydde jag mig inte längre om det.

Filmen utspelar sig 183 år före originaltrilogin, och vi får följa kung Helm Hammarhand av Rohan när han måste försvara sitt folk från dunlänningen Wulf. Till sin hjälp har han sina söner samt sin tuffa dotter Héra, som leder motståndet mot fienden. En kamp som har sitt slut vid Hornborgen, senare kallad Helms klyfta.

Det är faktiskt riktigt spännande, och som fan av de gamla filmerna är det härligt att höra Miranda Otto (som Eowyn) som berättarröst, vi känner igen musiken och både Rohan och Hornborgen/Helms klyfta ser ut som vi är vana att se dem. Helm Hammarhand får sin maffiga stämma från Brian Cox, och Héra spelas av brittiska Gaia Wise som är ett nytt namn för mig. De som har öronen på extra spänn kanske lyckas identifiera små röstcameos från Dominic Monaghan och Billy Boyd (Merry respektive Pippin i filmerna) och jag kan bara anta att många liksom mig får en härlig rysning längs ryggraden när vi även får höra Christopher Lees vackra stämma, om än så kort.

Det här var en härlig överraskning! Jag hade inte förväntat mig att jag skulle kunna ta till mig och uppskatta denna film så mycket som jag faktiskt gjorde, men ibland är det riktigt gött att ha fel. En fyra! 

Fredrik Liljegren, chefredaktör