Recension - Blu-ray/DVD

Advokaten Rita är överkvalificerad och underskattad på sitt arbete, vilket inte eldar på hennes motivation något vidare. Men när hon under tuffa omständigheter blir kontaktad av kartelledaren Manitas som vill ha hennes hjälp får hon chansen att göra något mer med sitt liv, tjäna lite mer pengar, känna sig lite mer behövd.

Manitas önskan är lite utöver det vanliga. Han vill försvinna och starta ett nytt liv, som kvinna. Han har redan påbörjat hormonbehandling i smyg, men vill nu att Rita ordnar alla möjliga operationer som behövs för att han ska bli 100% kvinna och kunna lägga sitt gamla liv, kantat av brottslighet, bakom sig.

Sagt och gjort, Rita fixar biffen och Manitas blir Emilia Pérez. En kvinna med ett nytt fokus och mål i livet - att hjälpa till att hitta människor som anmälts försvunna i Mexico. Men hur mycket man än försöker kan man inte fly från sitt förflutna.

Handlingen i “Emilia Pérez”, kort återberättad ovan, låter väl inte så tokig egentligen. Jag hade lätt kunnat se hur detta hade kunnat bli en rätt schysst miniserie på 2-3 avsnitt på NetFlix och göra rätt bra ifrån sig. Men nu bestämde någon att detta minsann inte bara skulle bli en film på dryga två timmar, det skulle också bli en musikal! Nu är jag inte den som automatiskt hatar allt som har med musikaler att göra, faktum är att flera av mina favoritfilmer är musikaler. Men vad de har som inte “Emilia Pérez” har, är BRA musik, med BRA sång. Detta är nämligen bland det bedrövligaste jag har hört, och drar ner filmen till botten.

Jag läste att någon hade blivit så chockad över att det i ett av de alldeles för många numren sjöngs om “vaginalplastik”. Tja, kanske hade jag reagerat mer över det om jag inte redan i det ungerska operadramat “Johanna” från 2005 hört frasen “Vi springer till urologen” sjungas. Det går liksom inte att överraska efter det.

Filmen har också fått mycket kritik för att den är spansktalande men att många av skådespelarna pratar väldigt dålig spanska. Det kan jag personligen inte kommentera då jag själv aldrig studerat språket i fråga, men nog känns det lite konstigt.

Detta är överpretentiöst, slarvigt, dåligt och allmänt skittrist. Musiken är ett hån. Och som jag skrev i början tror jag att man faktiskt hade kunnat göra något intressant av historien som sådan, om man valt en annan form. Nu blir det bara skit av allt, och en etta är allt filmen kan få av mig i betyg. Hur den kunde få så många nomineringar till Oscar och Golden Globes är ett mysterium i sig.

Fredrik Liljegren, chefredaktör