Recension - Blu-ray/DVD

Nu för tiden är filmer baserade på tecknade serier och dataspel en vanlig företeelse, men i början av 90-talet existerade de inte alls. Det var inte förrän 1993 som den första filmen baserad på ett spel släpptes, och vad passade väl bättre än de välkända och populära rörmokarbröderna; Super Mario Bros.

På pappret såg det säkert ut som en bra idé: Ett jättepopulärt spel och bra skådespelare som Bob Hoskins, John Leguizamo och Dennis Hopper i de största rollerna, men någonstans blev det galet. Slutresultatet är inget annat än en riktig soppa, och då är jag snäll.

Rörmokarna Mario och Luigi kämpar i motvind med sitt lilla företag. När Luigi kärar ner sig i arkeologen Daisy är det upptakten till ett oanat äventyr. Daisy är nämligen en prinsessa från en annan dimension där befolkningen har utvecklats från dinosaurierna istället för aporna. Den onde Koopa vill hitta Daisy till varje pris då hon är den enda som kan sammanfläta de bägge dimensionerna och därmed ge Koopa chansen att ta över hela världen. När då Daisy kidnappas och förs till den andra dimensionen följer Mario och Luigi efter och snart är jakten i full gång.

Nu är jag inte någon hejare på Super Mario canon, jag hade inte någon Nintendo-konsol förrän för bara ett par år sedan då jag köpte ett Super Nintendo på skoj och det var först då jag spelade ett Super Mario-spel. Jag var inte helt obekant med spelformen dock, lirade ju en hel del ”Great Giana Sisters” när det begav sig... Hur som helst, filmen har inte mycket med spelet att göra om jag förstått det hela rätt, även om flera av karaktärerna syns även här (förutom tidigare nämnda figurerar även Toad, Yoshi och Daisys pappa kungen – Lance Henriksen i knappt tio sekunder).

Det är på ett sätt ganska kul att se filmen, om inte annat för att få sitta och undra vad de egentligen tänkte. Hoskins brukar hänvisa till den här filmen som ”den sämsta han gjort” och det sägs att han och Leguizamo brukade supa rätt hårt under inspelningen för att orka med. Om det är sant eller inte ska jag låta vara osagt, men jag tycker att de bägge gör bra ifrån sig (om vi kan ha överseende med att Luigi saknar mustasch). Dennis Hopper spelar över på vanligt Hopper-vis och de andra är lika bra att glömma så snabbt som möjligt.

”Super Mario Bros” är inte en bra film. Det är dock ganska kul och jag blev med ens sugen på att återknyta bekantskapen med en annan kass tv-spelsfilm som kom året efter, nämligen ”Double Dragon” med Mark Dacascos, Scott Wolf och Alyssa Milano.

Fredrik Liljegren, chefredaktör