Recension - Bio

Jag och min hängivne kompis tycker alltid det är en högtidsstund när en ny ambitiös "Rovdjuret"-långfilm går upp på bio. Senaste liveactionrullen "Prey" (2022) var en höjdare. Den kom dessvärre direkt till Disney+. Och på bio senast syntes undermåliga "The Predator" (2018) som gav en dålig eftersmak. 

Men nu är det biodags igen i och med "Predator: Badlands".  Vad handlar det senaste kapitlet om i stora drag? Jag vill inte spoila för mycket. Låt oss bara säga att en utfryst predator, Dek, försöker dräpa ett livsfarligt monster på en fjärran planet. För att lyckas måste han motvilligt samarbeta med en halvtrasig Weyland-Yutani-robot som han refererar till som "redskapet". 

Det här är ett coolt koncept som förvaltas väl. Dek (Dimitrius Schuster-Koloamatangi) är den förste Yautja som vi lär känna på djupet. Perspektivskiftet är smått genialt - denna gång är predatorn protagonisten istället för (den uttjatade) antagonisten. Elle Fanning gör ett bra dubbeljobb på skådespelarfronten. Jag gillar de intensiva actionscenerna, det råa rovdjursspråket, den otippade humorn, den pulserande musiken, själva storyn och den fientliga faunan. Så vänner av filmserien lär inte bli besvikna. 

Något särskilt att klaga på? Knappt. Kanske är jag inte överförtjust i "dussinrobotarna" som agerar kanonmat. Kanske hade jag hoppats på en liten koppling till datoranimerade "Predator: Killer of Killers". Skulle ändå säga att regissören och masterminden Dan Trachtenberg går från klarhet till klarhet med TRE (!) nyskapande "Predator"- berättelser som håller toppklass. Hoppas han hänger kvar i franchisen om det skulle bli fler troféfilmer i kamouflageläge.

Johan Karlsson