Recension - Blu-ray/DVD

Snuten Joe Friday sköter sitt jobb efter regelboken. Det finns inget som helst utrymme för slarv, ovårdat utseende eller minsta lilla avvikelse från reglementet. Därför blir det en mindre chock när han får en ny partner, den unga, oborstade Pep Streebek som hellre ser att jobbet blir gjort än att alla formulär fyllts i korrekt.

Givetvis blir det små personliga konflikter mellan de båda, men dessa får vänta när något betydligt allvarligare dyker upp. Den mystiska organisationen P.A.G.A.N., till synes galna satanister, ligger bakom en mängd olika brott såsom inbrott, stölder och kidnappningar och lämnar alltid ett visitkort efter sig. Nu är det upp till Friday och Streebek om Los Angeles gator ska bli säkra igen. Men vilka är egentligen ett större hot mot allmänheten, banditerna eller de galna poliser som ska sätta dit dem?

”Dragnet” bygger på en klassisk serie som först sändes i radio på 40-talet och sedan sändes i TV i flera utföranden; först mellan 1951-1959, sedan 1967-1970, bägge med Jack Webb i huvudrollen som Joe Friday. 1989 gjordes en liten revival, dock utan större succé då serien innehöll helt nya karaktärer istället för Friday och hans kollegor. 2003 kom serien ”L.A. Dragnet” med Ed O'Neill som Joe Friday. Det var en helt OK serie som även sändes i svensk TV.

Förutom alla dessa TV-serier har också flera filmer spelats in, och det är en av dessa som denna recension handlar om. Det är ”Dragnet” från 1987, med Dan Aykroyd som Joe Friday (dock inte samma person som i originalserien, utan dennes brorson) och Tom Hanks som Pep Streebek. Deras chef, kapten Bill Gannon, spelas av Harry Morgan (i Sverige antagligen mest känd från M*A*S*H) som här återvänder till samma roll han spelade i TV-serien från 60-talet.

Som vanligt när Aykroyd är i farten ligger fokus på komedi, här lätt blandat med action. Tyvärr är ju herr Aykroyd lite ”hit and miss” och det här är tyvärr av den senare sorten. Jag minns att jag hyrde den här filmen när den först kom på video i Sverige och att jag inte var speciellt imponerad då och jag kan idag se att min åsikt inte har förändrats. Det är bara en halvlyckad film, med några roliga skämt blandade med illa fungerande buskis. Jag måste erkänna att det är kul att återse den unga Tom Hanks, innan det bara handlade om tunga roller och Oscarsjakt. Men då kan jag lika gärna se en av de gamla Hanksfilmer som jag faktiskt gillar, som ”Splash” eller ”Svensexan”.

Tyvärr, ”Dragnet” lovar runt men håller tunt. Jag är dock övertygad om att många kommer att älska den här filmen och tycka att den är jätterolig, men jag är inte en av dem.

Fredrik Liljegren, chefredaktör