Recension - Blu-ray/DVD

Nu har man efter trettio år gjort en nyinspelning av den smått klassika Steve McQueen-filmen från 1968. Något som på pappret låter som en dålig idé med tanke på att orginalet inte är så väldans bra. Kanske om man hade velat göra den bättre för att man tyckte att orginalet var en dålig film som kunde blivit bättre. Men detta verkar inte vara intentionerna med denna film som närmast kan beskrivas som en mjukporrversion med nya skådespelare och annat stöldgods.

Thomas Crown är en framgångsrik affärsman som egentligen lever ett rätt tråkigt liv. Därför får han för sig att utföra det perfekta brottet genom att stjäla en Monet-tavla från ett konstmuseum i New York. Visst lyckas han med att stjäla tavlan som är värd runt 100 miljoner dollar. Vad han inte räknade med är att försäkringsagenten Catherine Banning skulle skickas efter honom. Tydligen var inte brottet så perfekt som han trott eller ville han bli jagad? Är det så att han var ute efter en jämlike som han vill spendera sitt liv med?

Vadå mjukporr frågar ni er. Jo, man visar en översminkad Rene Russo (i vanliga fall väldigt attraktiv) näck vid inte bara ett, och inte heller två utan vid tre tillfällen. Dessutom så får man se Russo och Brosnan ha sex i vartenda rum och på vartenda bord i hans hus. När det görs helt utan känsla så känns det inte direkt som en film producerad av en så fin och gammal studio som MGM.

Filmen öppnar väldigt lovande med ett rätt så snyggt genomförd stöld. McTiernan (Die Hard, Jakten På Röd Oktober) visar att han fortfarande kan regissera action men när det kommer till det personliga planet så faller filmen ihop. Mycket kan skyllas på skådespeleriet eftersom det är noll procents kemi mellan de två huvudkaraktärerna. I sådana fall är Denis Learys polisroll mycket mer intressant men den rollen blir inte tillräckligt utforskad för att bli riktigt bra. Sen varför man har tagit med Ben Gazzara och Faye Dunaway är för mig en gåta. Gazzara har kanske tre repliker i hela filmen och Dunaway verkar ha fått en karaktär som blivit inskriven i sista stund bara för att de ville ha med henne.

Precis som i orginalet så finns det stora brister i manuset men här har man inte ens ansträngt sig för att gottgöra det med något annat. Filmen går rätt så mycket på tomgång och man hittar flera scener som de hade kunnat stryka för att få lite mer tempo i filmen. Sen har man mage att lägga sången "Windmills of your Mind" under eftertexterna med Sting på sång. Vad var det för fel på orginalet? Annars är Bill Contis score till filmen rätt så bra vilket är lite uppöyftande i alla fall.

Skådespeleriet funkar ibland, det vill säga vid de få tillfällen då Brosnan och Russo inte finns med på samma bildruta. Leary gör ett hyfsat jobb med sin rätt så dåligt skrivna karaktär. Jag hoppas han får någon huvudroll i framtiden och det var ju ett tag sen sist.

Trots alla sina brister så blir betyget ändå godkänt pga. McTiernans känsla för action och Denis Learys prestation. Det är ett mysterium varför den gick så bra i USA.

Andreas Olofsson

Andra recensioner