Recension - Blu-ray/DVD

"- När vi planerade filmen var vi verkligen noggranna med varje scen, tillägger David Spade. Vi frågade oss hela tiden: "Är det här kul? Är det ett bortkastat skämt? Är det något stort? Har vi något att säga?"
- Jag ville verkligen inte ha någon dötid, konstaterar Spade. Vi ville ge den här filmen en stil som gjorde den en aning speciell. Vi ville dessutom göra den riktigt personlig."
Nyss lästa citat finns att läsa i filmens pressmaterial. Sannerligen stora pretantioner för en film som är så miserabelt dålig att jag hellre ser om Pearl Harbor. Noggrannhet ser man inte röken av, något kul hittar man inte och om man verkligen tycker att Joe Dirt säger någonting så är jag nog inte den enda som tappat tron på att bra film fortfarande kan produceras.

Handlingen är så gott som obefintlig. Som barn blir Joe Dirt lämnad av sina föräldrar vid Grand Canyon och sedan dess har han ägnat hela sitt liv till att leta upp dem i tron att de blev av med varandra. Det är allt. Inga sidohistorier, utan bara en massa kiss-och bajsskämt... och skämt om spyor... och juckande hundar... och indianer... och, ja ni förstår varthän detta leder. Faktum är att det finns inte ett skvatt som av kompetens i hela filmen, inte ens Christopher Walken lyckas lyfta den handfull scener han är med i. Då är det riktikgt illa ställt.

Jag tänker inte ägna den är skitfilmen många rader till och skulle jag kunnat ge den ett lägre betyg så hade jag gjort det. Gå inte och se Joe Dirt, sånt kan man hamna i helvetet för.

PS. På bilden ovan ser ni hur Joe Dirt i en scen är täckt av, just det... bajs.

Andreas Olofsson