Recension - Blu-ray/DVD

Det ska sägas med en gång, innan jag tappar bort mig själv: Hela Matrix-trilogin kommer för lång tid framöver vara något av det mest spektakulära och hissnande som någonsin gjorts på film. Matrix står för sig självt och någon sorts konkurens är det inte tal om.

Första filmen gjorde mig barnsligt glad och aldrig förr har jag funderat så mycket, försökt begripa allt det komplicerade, och det mina damer och herrar, är vad en filmupplevelse handlar om. Sen att du kan älska Matrix utan att tänka när du ser den, tyder på att några riktigt klipska hjärnor ligger bakom och i dagsläget bör Bröderna W vara några av vår tids skickligaste filmskapare och manusförfattare.

Andra filmen gjorde mig tämligen misstänksam. Jag hade efter första titten svårt att se hur säcken någonsin skulle kunna knytas ihop. Det kändes som om det stannade av och som om allt det kloka och igenomtänkta på något sätt hade försvunnit. Något besviken lämnade jag biografen och bad till gudarna att trean slutligen skulle ställa saker och ting till rätta.

Och så kom den då, Revolutions, och naglar fast mig i biostolen och jag sitter där som en fågelholk, med munnen på vid gavel och adrenalinet pumpandes i mina ådror. Men jag kände på mig att det skulle bli problem. Det rasande tempot och de helt överjävligt snygga effekterna fick mig att tappa koncentrationen på innehållet -ett problem som gör att jag måste se den igen ganska snart.

I skrivandets stund känner mig mer förvirrad än vanligt. Säcken knöts ihop, oh ja, men frågorna har blivit dubbelt så många och tankarna springer alla åt olika håll. Jag märker nu att många av mina tidigare tankar om filmen har ändrats och/eller slagits i bitar. Neo, som för mig alltid har varit en kristusgestalt, förefaller snarare att vara djävulen (läs mer i en kommande artikel när jag försöker rensa mina tankar om hela Matrix-trilogin)... Många frågor får som sagt svar, men fel svar och jag måste ta mig en rejäl funderare.


Om jag måste jämföra filmen med första filmen så vinner nog Revolutions vad gäller snygga miljöer och effekter. Det hade kunnat floppa rejält, men tillräckligt mycket pengar är satsade och tillräckligt mycket teknik för att imponera rejält. Revolutions är något av det snyggaste, vackraste, godaste, estetiskaste (om det nu är ett ord) jag någon sin sett. Men känslan av att första filmen fick hjärnan, andra filmen tranpsortsträckan och nu den sista, slutklämmen, gör att filmen i sin ensamhet inte når upp till högsta betyg. Kanske är det så att man inte kan ge en av de tre filmerna högsta betyg, för trots allt bör man ha det i åtanke att filmerna Matrix faktiskt bara är en enda film och det är en film som får en starkt skinande klar fullpoängare som lyser starkare än något annat just nu. Ett mästerverk som nu när den är fullbordad kommer att stå som milstolpe för hur lång tid som helst framöver.

SLUTSATS

Betyget för Matrix Revolutions blir en svag 4:a för en otroligt vacker och adrenalingivande film. Dock hade hjärnan glömts kvar i första och andra filmen, vilket är lite synd. Men helheten, man får inte glömma helheten! Och då måste jag faktiskt ge hela trilogin, eller filmen om man så vill, högsta betyg.

Jesper Isaksson