Recension - Blu-ray/DVD

När man sett denna film förvånas man inte över att det är John Moores debutfilm. Inte heller att hans enda tidigare filmjobb är som redigerare, för TV dessutom. Filmen är nämligen extremt utstuderad i sin klippning med alla sorters tänkbara slowmotion sekvenser och bildmontage. Moore har uppenbarligen studerat manualen för fräcka filmgrepp ordentligt, och lyckas nog att klämma in de flesta. Resultatet blir en musikvideoliknande krigshistoria utan vare sig känsla, logik eller kontinuitet. Inte ens $40 miljoner kan lyfta upp denna tunna och utstuderade historia till acceptabel nivå för de svenska dukarna. Att den har uppnått hyfsade siffror i USA förstår man på grund av manuset.

Filmen utspelar sig i forna Jugoslavien, där Wilsons karaktär är en desillusionerad flygplansnavigatör i en amerikansk NATO-styrka. På ett rutinmässigt spaningsuppdrag avviker Wilson och hans pilot i brist på spänning från sin kurs, och blir som följd nedskjuta av serbiska rebeller. På grund av det nyskrivna fredsfördraget får amiral Hackman svårt att hämta hem sina grabbar utan att äventyra freden. Detta används som motiv för att Wilson ska leka katt och råtta med sin nemesis över halva Jugoslavien. Tätt i hälarna ligger hela tiden de väldigt elaka och onda rebellerna, som inget hellre vill än att sätta en kula i nacken på den goda amerikanen.

Bristerna i manuset blir särskilt tydliga i de situationer som Wilson hamnar i. Helt ologiskt eller utan förklaring tycks han alltid springa rakt på sina fiender, och sätten han tar sig ur knipan har vi sett tusentals gånger innan. Skillnaden är här bara att det presenteras på ett både korkat och dumförklarande sätt. Manuset är så klart baserat på en verklig händelse, men ändå så förutsägbart och intetsägande att det enda som återstår är ytterligare en amerikanskpatriotisk hjältesaga, utan djupare mening än den propaganda den för med sig.

Trots detta innehåller filmen en och annan bra actionsekvens med välgjorda effekter där Moores bildspråk faktiskt fungerar bra. Kunde man bara bortse från det sanslösa slutet hade Behind Enemy Lines, sett som enbart en actionfilm, kanske nåt upp till en tvåa. Detta låter sig dock inte göras, så det enda som återstår är en slafsig trögflytande soppa med en bitter eftersmak av de amerikanska värderingar vi dagligen matas med.

Pär Linnertz