Recension - Blu-ray/DVD
UMEÅ FILMFESTIVAL 13-20 SEPTEMBER 2001
Sally Potter är ett sånt namn som man tror man har stött på tidigare. Dock är hon varken mor eller på något annat sätt släkt med varken Harry eller Beatrice. I ”The man who cried” jobbar hon med två duktiga skådespelare; Christina Ricci och Johnny Depp som sågs hångla med varandra senast i ”Sleepy Hollow”(1999). Två kända namn till trots, är det som om Potter binder fast dem båda i en stolpe och vägrar låta dem visa vad de går för. Resultatet är en haltande film som vill mer än den åstadkommer.
Ricci spelar den jordnära och tysta Suzie, som blir som liten tvungen att fly från Ryssland när första världskriget står vid tröskeln. Hon vill till Amerika dit hennes far styrt kosan tidigare, men hamnar i stället i England. Väl i England blir hon vuxen väldigt snabbt och tar sig snabbt över kanalen till Paris där hon får jobb som först showdansare men snart som sångerska på en teater. I Paris möter hon en grupp zigenare och får snart kontakt med en av dem; Cesar (Depp), som även han arbetar vid teatern och heta känslor uppstår. När tyskarna drar allt närmare Frankrike och slutligen hamnar i Paris, väcks åter längtan efter fadern och Amerika.
Filmen snuddar vid viktiga frågor och ger publiken en liten uppfattning om situationen för två av de mest hotade folken under nazi-tiden, romer och judar. Men så mycket mer är det inte. Manuset ger varken utrymme för förfäran eller empati. Livsöden berättas utan större intresse och som jag nämnde tidigare, skådespelarnas insatser är nog så sparsamma. Filmen har dock en stark sida som jag ser det; den berättar en historia om rasmotsättningar och fördomar på ett sätt som annars gärna vill bli bombastiskt och överkryddat. I all enkelhet och utan påkostade och storslagna scener. Trött på filmer som speglar samma sak, men som gärna hellre lägger vikten i explosioner, är en film som denna ett välkommet inslag. Med ett intressantare manus och friare händer för Ricci och Depp hade ”The man who cried” kunnat vara riktigt bra. Cate Blanchet är dock fantastisk i sin roll som naiv mansslukerska. Filmen vill mycket, men i det här faller räcker det som sagt inte speciellt vidare långt. Eftertexterna brydde jag mig inte ens om att se utan påbörjade istället ett nytt sms-meddelande...
Kommentarer